Vi står inför ett dilemma. Mamma, älskade underbara mamma som drabbas av en enorm ångest när hon är själv. En ångest så stark så att hon finner ett lugn och tivs med att ligga inne i en tillsynes grå, tråkig och ostimulerande miljö på allvårdsavdelningen. Anledningen till trivseln är såklart all underbar personal och de andra individer som finns där. Mamma som ändock glädjs, längtar och vill vara hemma, men avskyr att vara själv har fått hjälp av hemtjänsten för att kunna vara just hemma. Problematiken ligger i detta. Hon vill vara hemma, hon vill klara sig men kan hur gärna hon än vill inte vara själv. För då tar ångesten sakta men säkert över. Tyvärr så skapar Hemtjänstens besök också ångest. Den skapar det den skall förebygga.
Så vilken ångest är att föredra? Vilken ångest är lindrigast?
Ångesten skapad av att vara själv eller ångesten skapad av påminnelsen att hon inte längre klarar sig själv? Mamma väljer det förstnämnda.
Så vi får ringa och säga ifrån Hemtjänsten, hålla andan och hoppas att detta är det riktiga, det rätta beslutet.
En sista hälsning
12 år sedan
Inlägg
Hej! Jag beklagar verkligen din situation.. Min mormor var dement och jag har arbetat i hemtjänsten och på demensboende och förstår din situation angående din mamma. jag tycker att du gjorde rätt val, ni kan ju alltid se hur det fungerar. Jag hoppas att ni har sett till att hon har trygghetslarm så hon kan larma om det är för jobbigt och inte vill ringa till er. vidbehovs medicin just för oro kan också hjälpa henne. Jag tycker att det är väldigt bra att hon i gång på daglig verksamhet för det hjälper henne att få en fungerande vardag. Lycka till med allt.. Kram Mia 34 år
SvaraRaderaTack, för dina ord och för att du delar din erfarenhet. Mamma har atarax för att döva den största ångesten. Problemet är dock att dessa mediciner som skall dämpa ångesten påverkar det kognitiva än mer och bidrar därmed till även en ökad ångest. Det är en ond cirkel som uppenbarligen inte går att bryta.
SvaraRaderaVi hoppas ni att hon snart får en lght på demensboendet för yngre dementa som inte kommit så långt i sin sjukdom än. Om än mamma inte vill flytta så tror jag att hon kommer trivas. Jag tror att det kommer minska alla fortskridande sjukdomssymtom till del av att hon kan slappna av och känna sig trygg. I en övergång kommer hon även ha huset kvar så att inte flytten känns så permanent.
Jag tackar dig åter för att du lämna en kommentar och med din erfarenhet "bekräftar" att vi gör ett vist val.
Önskar dig och dina nära och kära allt det bästa.
Kram Gabriella