har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

torsdag 18 februari 2010

Tungsint men hoppfull

Vissa dagar går jag tungsint.
Det vackra, det glada, till och med kärleken får mig då,
till viss del, att bäva inför framtiden.
Dessa dagar är dock tacksamt nog få
och jag tänker med tillförsikt att
i morgon är en ny dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar