Efterlängtade vardag

Vi har äntligen en vardag tillsammans.
En vardag som visserligen skiljer sig från den som jag alltid har saknat och önskat att vi skall ha. Men, ett stort och betydelsefullt men, vi har en vardag.

Under alla år så har jag saknat vardagen. Under alla år så har jag längtat efter den. För vardagen, den många par upplever som just par, har vi alltid tillbringat på varsitt håll. Jag hemma, min älskling någonstans i Sverige. Således har helgerna och tiden vi har tillsammans alltid värdesatts. Det har inte funnits en dag där jag inte varit tacksam och glad över att han är hemma hos mig, hos oss. Det har inte funnits en dag då jag inte saknat honom när han har varit borta.

Nu somnar jag var kväll, vaknar var morgon full av glädje, av tacksamhet över att vi är tillsammans. Cancern kan inte överskugga detta. Den kärlek jag har till min man, till vårt liv kastar med en förvånadsvärd enkelhet undan dessa skuggor. Vi har en vardag, kanske inte den som jag i mina tankar saknat men vi har en vardag. Den må stundom uppfattas som grå och trist men vad gör det. Det är trots allt vår gemensamma gråa, trista vardag.