har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

torsdag 11 februari 2010

Det positiva

Jag kan till del välja hur jag vill leva mitt liv. Vad jag vill lägga fokus på och uppmärksamma lite extra. Min älskling lär mig var dag att fokusera på det positiva, det goda, det glad och det vackra i livet. Det går inte att göra annat i hans närhet. Han livsglädje genomsyrar, precis som den alltid gjort, allt i vårt liv.

Jag sitter så nu i vår säng. En älskade liten tös på var sida om mig. Tryggt sovandes. Jag sitter här och saknar min underbara. Det är tyst, tomt och saknaden är nästan överväldigande. Vi är tillbaka i en situation liknande den vi hade i julas. Skillnaden är dock att jag nu verkligen försöker att fokusera på det positiva delarna. Så min älskling är mycket sämre idag men han är inlagd på sin hemavdelning. Så de vet inte vad som orsakar dessa intensiva smärtor men nu får han mer smärtstillande och dropp. Han togs emot av underbara sjuksköterskan Christel. Hon är trygg i sin yrkesroll och har sitt hjärta med. Det verkar vara en bra och lyhörd läkare på plats. Så jag är trygg i att han är där. Jag önskar av hela mitt hjärta att han var här hos mig, hos oss men för nu mår han bättre av att vara på sin hemavdelning. Jag väljer, och lyckas ikväll, att fokusera på det positiva såsom min älskling alltid gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar