har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

måndag 22 februari 2010

En ny vardag

En ny vardag, i vår ändock tämligen nya och ofrivilligt skapade vardag, gjorde i dag sitt intåg. En vardag innefattande arbete för mig och förskola för töserna. En vardag skapad för att återfå lite normalitet och stabilitet, främst i tösernas liv.

En första dag, i den nya normalitetens vardag, som avlöpte väl men vid det efterlängtade återseendet slängdes ner i en hög av tårar, tandagnisslan, irritation och ilska.

En första kväll, i den nya normalitetens vardag, som avlutas precis så som den skall. Ihopkrupna nära, nära i ett lugn skapad av den starka trygghet och kärlek som finns i vårt gemensamma liv.

2 kommentarer:

  1. Hej!

    Det finns stunder och tillfällen då jag funderar över vad som kan anses vara passande, och inte. Vanligtvis försvinner de funderingarna lika snabbt som de dyker upp, då en del av min tillvaros rättesnöre är att känna efter före, och följa mitt hjärtas och min själs röster.

    Måhända kan det vara en och annan som finner mina ord...inte helt passande. Osäkerheten inför till trots, väljer jag att följa mitt hjärtas röst och berätta för dig, för er, hur innerligt glad och varm jag blir av de känslor du med ords hjälp delar med dig av.

    Länge försökte jag finna annat för glad, men då det är en av de känslor du ger mig, gav jag till sist upp. Gladkänsla är inte alltid synonymt med att känna glädje.

    Glad och varm är som sagt de känslor som fyller mitt väsen då jag hälsar på i er rosa himmel, inte sällan med tårar sakta rinnande längs mina kinder.
    Det är inte alla förunnat att få trygghet, omtanke och kärlek, inte heller att få ge detsamma...det vackraste och mest meningsfulla i varandet.
    Det har ni, mitt i eländet och frågorna om varför, och trots att jag inte ser er kan jag se ert ljus.
    Att önska kan verka förmätet, men om önskan är av innerlighet kommen kan den måhända rättfärdigas...mår därför era ljus brinna starkt och under lång tid framöver.

    Med samma värme och innerlighet som du ger dina tack ger jag mitt, till dig, för dina varma tankar och dina fina ord till mig.
    De tankar du gav, lät jag tacksamt värma min själ, och följa mig under dagen med operation.

    Tack.

    Varma och innerliga tankar till dig och dina kära. Och en önskan...låt aldrig normalitetens vardag inkräkta på er trygghet och kärlek!

    Peter

    SvaraRadera
  2. Tack för att du delger mig detta, för att du följer ditt hjärta. Jag hoppas innerligt att allt gått dig väl. Tack för att du åter tittade förbi och lämnade dessa berörande och styrkegivande ord/tankar.

    All styrka, värme och ljus till dig.

    Gabriella

    SvaraRadera