Hemma igen

Så är han, Mannen med det stora, det största M:et hemma igen. Dagen återgår omgående till det normala. Detta för att det normala idag främst definieras som vi fyra samlade under ett tak, vi fyra tillsammans.

Tiden efter diagnosen har varit svår, fylld av sorg och bävan inför framtiden men tiden har även fyllts med än mer uppskattning, glädje och lycka över vad livet har att erbjuda. Allt är lite vackrare, allt är lite mer synligt och de små, små händelserna går inte längre obemärkta förbi.

Lycka är att ligga brevid min älskling och höra hans andetag. Att läsa en bok för de små. Att öppna dörren och se min mor, min far, min syster, min älsklings stora barn eller någon annan av de underbara individer som finns i våra liv. Att åka till svärmor för det traditionella söndagsfikat. Att svara i telefon och höra en älskad väns röst. Att läsa ett meddelande på bloggen eller ett mail. Att se solen lysa. Att se snön falla. Att se fåglarna flyga. Lycka är att vara här och nu, att ge och få KÄRLEK