har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

onsdag 10 februari 2010

Från ena dagen till den andra

Han har en tilltagande smärta i magen. Den dagliga dosen med morfin och diverse andra värktabletter är ej tillräcklig för att döva denna smärta så nu intas även det "vid behovs tagande" morfinet.

Jag ringde onkologen som rådde oss att kontakta vår hemavdelning. Det är otroligt skönt att inte behöva ringa runt och bli hänvisad från det ena stället till det andra. Under eftermiddagen togs prover som inte visade på någon infektion. Är det bra eller är det dåligt? Det finns kanske inget entydigt svar på det. En mindre infektion hade möjligen varit att föredra för jag har en gnagande oro att smärtorna orsakas av det betydelsefulla Avastinet.

Det vänder så snabbt. Ena dagen skottar han snö från garagetaket, storstädar hela huset och har tillsynes återfunnit en del av sin forna styrka. Nästa dag så sover han, äter än mer smärtstillande och uppbådar all sin styrka för att kunna busa en stund med de små. Min underbara, envisa och beundransvärda man som jag älskar dig.

Jag vill passa på att uppmärksamma den insamling George Schottl, en av de fantastiska individer vi har kunnat följa i Himlen Kan Vänta, har startat till Cancerfondens förmån. Målet är att samla ihop 200 000 kronor. Så skänk en liten slant och gör en betydelsefull insats.

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=1464

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar