Min äldsta tös har hostat hela natten och är genom förkyld. Jag är sjukskriven på halvtid från och med i dag. Får jag vara hemma för vård av sjukt barn? Varför jag skriver det som en fråga är för att det tydligen inte är en självklarhet. Kan jag vara hemma och vårda mitt barn så torde jag också kunna arbeta heltid.
Alltsedan min älskling fick sin diagnos. Då den där dagen, tio dagar innan yngsta tösens ettårs dag, då vi förväntade oss att höra att han skulle genomgå en mindre operation och vara tillbaka på arbetet om en månad eller två men istället fick vetskap om att han har en obotlig cancer. Sedan den dagen så har jag varit sjukskriven på heltid. Detta var inte heller någon självklarhet, precis som dagens VAB inte är. För om än jag hamnade i någon form av chock efter beskedet och grät näst intill konstant. Om än jag överväldigades av panik och trodde att hjärtat skulle stanna, så fanns ju våra töser där. Den yngsta utan barnomsorg så kunde vi/jag ta hand om henne så torde jag kunna arbeta eller åtminstone nyttja mina föräldrardagar. Vilka jag i min enfald trodde var vigda för barnet, det vill säga att dessa skulle gagna och komma barnet till godo. Det fanns såklart även möjlighet att nyttja de 60 dagar som är avsatta för vård av anhörig. Nu fick jag dock, till slut, min sjukskrivning godkänd. Således kan jag nyttja de kvarvarande föräldrardagarna när töserna verkligen kan få del av dem.
Så åter till dagen. Jag är sjukskriven 50 %, mannen min 100 %, dotra är sjuk. Reglerna säger att kan vi vårda henne så kan vi alltså arbeta. Så vad göra? Skall jag lämna henne fyra timmar på förskolan, utan hänsyn till vare sig henne eller de andra som vistas där? Skall jag lämna henne hemma med fadern som mestadels sover och hoppas att det går bra samt att inte försäkringskassan då anser att han är arbetsför? Eller skall jag kanske ta semester, anmäla mig själv sjuk eller bara vara hemma men strunta i att anmäla detta till försäkringskassan?
Jag ringde så min handläggare för att fråga huruvida jag kunde vara hemma för vård av sjukt barn eller om detta skulle medföra att min sjukpenning drogs in. Hon konstaterade att dotra är ju ändå fem år så hon klarar sig väl tämligen bra själv. Det vill säga hennes ålder gör att jag inte behöver vårda henne alltför mycket, således så godkände hon vård av barn. Jag vet inte vad jag skall säga. Till henne sa jag -Tack. Hon är, hur krasst hennes svar än lät i mina öron just då, väldigt trevlig.
Så nu har jag VAB idag och imorgon, därefter får vi se. Jag har fått godkänt att ta hand om mitt sjuka barn trots det faktum att både jag och min man är sjukskrivna. Något som för mig förefaller vara en självklarhet, novis som jag är, har plötsligt blivit en ynnest, något att vara tacksam för.
En sista hälsning
12 år sedan
Inlägg
TAck för din fina kommentar, att du "saknar mig" :)!
SvaraRaderaJag har helt enkelt inte haft ro till att blogga, även om min blogg är någon form av egenterapi så vill jag inte vara alltför "gnälling, negativ och nattsvart" i mitt skriveri för jag är egentligen en hyffsat positiv och framförallt utåt stark person, har därför avstått från att skriva de sista dagarna, inte för att det "hänt ngt nytt" men på något sätt har det känts tungt för mig..??!!??
Jag har kikat in hos dig, men har inte haft de rätta orden att kommentera, har därför avstått... Ibland låser det sig liksom... Hoppas du förstår. Men det betyder inte att jag tänkt på dig o de dina mindre för det, ni finns oxå i mina tankar och jag känner med dig och er - mkt!
Jag blir glad av att läsa att din make fått komma hem igen, känner igen såväl det du skriver om lyckan att "sova bredvid sin älskade", höra andetagen mm mm. Det är lycka!!
Ta hand om dig, vi "ses" snart igen, stor kram o tack för att Du finns!!
Hej och Tack. Det är skönt att höra att ni, efter omständigheterna, har det OK.
SvaraRaderaDet du här skriver ökar än mer min känsla av samhörighet med dig. Precis så är det. Egenterapi, positiv, stark, rädsla för att uppfattas som negativ, svart och kanske främst rädsla för att rädslorna och mindre positiva känslor skall göra för stort intrång i den ack så värdefulla vardagen.
Jag har också haft en period där jag kanske inte bloggat mindre, snarare mer, men där de där skrämmande känslorna tagit över. Detta har bidragit till att jag minimerat vistelsen på nätet. Det blev för mycket cancer, för mycket sjukdom i mitt liv. Jag drömde till och med om det. Så jag förstår väl ditt beslut att låta allt bloggandet vila en stund. Som sagt det av vikt är att vardagen fungerar och för att den skall göra det så måste vi fokusera på det som får oss att må bra. Som ger oss styrka och positivitet.
Tack igen för att du hörde av dig. Jag önskar er allt det bästa. Massor av kärleksfulla Styrke Kramar till er, till dig. Gabriella
Hej!
SvaraRaderaJag är i samma situation som dig, dvs en man med obotlig cancer som är 100 procent sjukskriven, jag var från början 100 procent sjukskriven, men är sedan en tid tillbaka 50 procent sjukskriven, och vi har två små tjejer.
Förstår inte din problematik när det gäller VAB. Jag gör som så att jag vabbar halva dagar, eftersom jag jobbar halva dagar och är sjukskriven halva dagar. På detta sätt slipper man allt byråkratiskt strul. Detta har aldrig varit några problem för f-kassan, och jag vabbar ganska ofta.
Mvh
Nina
Vad skönt att höra att det har fungerat problemfritt för er gällande vård av barn. För oss var det tydligen inte lika självklart, till en början iaf. Nu har jag ju fått ok att vara hemma 50% för vab. Det var heller inte tal om ngt annat för jag tänkte precis så som du skriver. 50% sjukskriven och 50% VAB men likväl så ansåg FK att min handläggare var tvungen att godkänna detta då det annars kan bli problematik med sjukpenningen. För som de uttryckte det kan och orkar man ta hand om sitt barn en hel dag så torde man möjligen kunna arbeta en hel dag vilket således kan medföra att rätten till sjukpenning ifrågasätts. Därav ovan skrivna inlägg.
SvaraRadera