Låt mig njuta av dagen

Hur länge får man må dåligt? Enligt min läkare så kanske inte försäkringskassan godtar min heltidssjukskrivning så länge till. Jag torde således må bra nu då? Jag torde kunna börja arbeta igen. Att jag spenderat ett år hemma med min yngsta dotter men merpraten av tiden hjälpt min alzheimerssjuka mor. Att jag gått sönder igen och igen över det faktum att jag inte räcker till. Över att jag inte kan tillmötesgå min äldsta tös, min yngsta tös och min mor. Att jag känt att en liten sak till, endast en liten färd till mamma eller konflikt med dotra kommer få allt att rämna. Detta är inte skäl nog att bli sjukskriven för. Att vi dock nu lever i total ovishet över hur min älsklings liv kommer te sig i kombination med allt som varit under året är tydligen inte heller skäl nog att bli sjukskriven. Så vad skall jag göra då, skall jag återgå till ett arbete där konflikterna förr var och kanske åter kommer vara många och samtidigt försöka balansera upp en tillvaro med cytostatika behandlingar, med behövande barn och en behövande mor. Det är väl inga problem, det borde gå eller? NEJ, hela mitt väsen skriker NEJ det går inte, jag kan inte, jag vill inte. Så snälla tvinga mig inte. Låt mig leva här och nu med mina älsklingar. Låt mig få njuta och ta dagen som den kommer. Låt mig framför allt få vara ledsen när jag vill och behöver utan att försöka svälja gråten och dra på ett påklistrat leende på arbetet. Låt mig få vila. Låt mig bara vara!!