Oändliga väggar... liten trapp

Nu har vi bott i huset ett år. Ett år och det enda vi gjort fram till nu är att måla om på övervåningen, i lekrummet samt rivit lite fula väggstumpar och fixat hallen. Det var tänkt att vi skulle ha gjort ett badrum, trapp, byta hall och köksgolv, ev hela köket samt lägga om garagetaket och så skulle vardagsrummet målas så klart. Nåväl, när vi nu inte kommit någonstans utan bara gått runt och funderat och försökt leva så undrar jag för mig själv varför jag börjar måla det gigantiska vardagsrummet nu? Min älskling mår ju inget vidare, inte barnen heller för den delen och jag går på knäna av allt som ändå måste göras och ordnas i vardagen så varför startar jag detta projekt? Det kommer att vara i oändlighet, en begränsad sådan jag vet och således så är det ju ingen oändlighet men likväl så känns det så. Jag kommer att bli stressad över att se dessa halvfärdiga väggar så jag förstår verkligen inte hur jag tänker eller rättare sagt tänkte när jag igår startade detta väggmålande, för nu, seraldrignågotslut projekt. Jag har ju fortfarande bara målat en kortvägg och en fjärdedels långvägg och då var de väggarna utan möbler. Kanske skulle fokusera på trappan och bytet av mattor istället för trappan är ju inte så stor :-)