har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

tisdag 24 november 2009

Fotoalbum

skapar fotoalbum fyllda med minnen. Skapar dem för framtiden, för att säkra dem, att de skall finnas. Fotoalbumen, minnena tryggar vår framtid oavsett vad den bär med sig. Vi har funnits. Vi har älskat, skrattat, gråtit, dansat. Vi har levt ett liv tillsammans. Kameran förevigar de svunna stunderna. Kameran älskar ögonblicksbilderna, de där som aldrig kan återskapas. De levande, vackra, talande bilderna av vårt liv. Det kommer bli fler, många fler men för nu vill jag för framtiden säkra de som redan varit.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar