Ibland när det blir så där BRA som det är Nu. När onkologer och kirurger kommer med positiva besked och hopp om än mer positivitet. När mamma installerats och verkar trivas i sitt nya boende. När vi andas ut och känner lugnet. Så uppstår något väldigt svårhanterligt, åtminstone för mig, för oss. Känslorna löper amok. En nedstämdhet infinner sig mitt i all lycka. De andra problemen som finns i vardagen kommer fram med en enorm styrka och fördunklar ett välbehövligt, ett välförtjänt lyckorus.
Så nu, mitt i all lycka, känner jag mig väldigt ledsen, rädd och således även arg. Arg över att jag inte kan förmå mig att omfamna lyckan till fullo.
En sista hälsning
13 år sedan
Inlägg
Det är nu när du slappnar av som känslorna kommer ifatt dig. Anklaga inte dig själv för det utan ta det som en avslappning och att det i sorgen finns en glädje. Du kommer åter. En stor stärkande kram till er alla!
SvaraRaderaFinaste Gabriella!
SvaraRaderaVad jag känner igen mig i det du skriver. Jag har också varit där. Det är inget konstigt att känna så. Det är när det lugnar sig som känslorna kommer i kapp, ledsen, sorg, rädsla och även ilska och ibland blandat med glädje.
Det är naturligt att dessa känslor infinner sig. De är en del av vårt försvar för att hantera livet. När det är riktigt illa måste man vara uppe, det finns inget utrymme för något annat, då faller man. I alla fall har det tidigare varit så för mig. När man känner att det blir lugnt ett litet tag, då är man ett lätt byte för dessa så normala känslor.
Det du/ni går igenom är en fruktansvärd tid. Konstigt vore det om dessa reaktioner inte skulle komma!
Föreställ dig följande: Det är ungefär som när jag är på savannen och ett lejon som jag inte sett jagar mig. Jag springer och springer och det enda jag tänker är att överleva. Helt plötsligt blir lejonet skjutet, precis före det nästan fick tag på mig. Jag sätts i säkerhet och andas ut. Efteråt kommer känslorna, rädd, ledsen, arg samtidigt som man är tacksam att man klarade sig. (detta är bara ett påhittat exempel ;) )Tankarna är där och rädslan för att det ska hända igen och man inte ska klara sig nästa gång infinner sig.För tänk om det inte kommer att vara bra hela tiden. Så har känslorna i alla fall varit för mig.
Du har rätt att känna som du känner, klandra inte dig för det du känner! Låt känslorna komma, låt de hälsa på ditt inre, låt de vara med ett tag, det är dock du som bestämmer över dem!
Jag beundrar dig Gabriella!
Många varma kramar från Maya!
Vet du - det är nog inte så konstigt att du reagerar så här. När man på ett sätt slappnar av kommer alla känslor ikapp en och på något vis svämmar över. Jag önskar att jag kunde säga något som underlättar för dig, men det kan jag nog inte göra. Men jag har läst och jag vet hur det är när känslorna blir märkliga.
SvaraRaderaKramar om det allra varmaste jag bara kan!
Du, det är ju inte konstigt hur du känner. Jag hoppas att du har möjlighet att prata med någon utanför. Inte din familj, inte vänner - utan någon helt neutral. Det ska du unna dig själv. Kräva och ta dig tid för. För nu ska du orka för man, barn, mamma och allt resten. Och det där andra också förstås. Önskar dig hursomhelst allt gott nu! Det är tufft det du går igenom! /Karin
SvaraRaderaTack fina Ni. Ni har säkert rätt, jag vet ju det... egentligen. Men likväl är det svårt att förlika sig med dessa känslor. Att detta negativa tar bort fokus från allt det positiva. Att det välbehövliga lugnet inte kan få förbli just det. Men allt är övergående. Snart är vi där igen, starka, glad och positiva.
SvaraRaderaKram till Er och åter TACK // Gabriella
Hej!
SvaraRaderaHoppas du mår lite bättre idag. Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Skickar en stor kram och önskar er en trevlig helg.
Hej och tack. Idag är det bättre. Idag är Vi glada. Jag önskar även er en riktigt bra och mysig helg.
SvaraRaderaOch det negativa - det ledsna och hopplösa. Tristessen, ilskan och all skit måste få plats. Det poitiva finns inte utan det negativa. Man kan inte vara positiv och glad hela tiden. Det är en utopi. Skrika, gråta och hata har sin tid. Älska och glädjas sin. Så keep on var ledsen och svart mellan varven. Det måste du få vara. Kram! Magdalena
SvaraRadera