Jag är hemma för en liten stund, innan det är dags att återvända till arbetet och de utvecklingssamtal som stundar under eftermiddagen. Jag är hemma och andas och dricker kaffe. Det är tyst och tomt för töserna är på förskolan och mannen är inne och får sin cytotatika. För en stund satt jag på altanen och läste men när solen gick i moln så försvann jag in och hit, till datorn.
Efter ett par timmars arbete är jag trött. Nu arbetar jag mer än jag skall göra för att få till alla välbehövliga utvecklingssamtal. Jag känner att det inte riktigt fungerar, att jag inte riktigt mäktar med. Så jag ringer min chef, förklarar situationen och får klartecken att jag kan överlåta lite arbete i barngruppen på min vikarie. Så att alla samtal blir genomförda utan att jag känner att det blir mig övermäktigt. Jag är så tacksam över att jag inte bytte arbete då för ett par månader sedan. Jag är glad över att alla vet situationen som råder, att jag inte behöver förklara, att jag kan be om hjälp och få den. Så nu laddar jag med kaffe, lugn och glada minnen från morontimmarna innan jag åter promenerar tillbaka till arbetet för att träffa de underbara smås föräldrar.
När vår lilla tös väckte mig i morse så smög vi ner så att de andra två skulle få sova vidare. Strax därpå hör jag dock att vår stora tös vaknar. Jag går till trappan och tittar upp. Där sitter hon på översta trappsteget och väntar. Väntar på att jag skall komma upp och hämta henne, bära ner henne till soffan för att sitta och mysa, kramas en stund. Snart därpå kommer även den fantastiska fadern ner. Morgonrutinerna fortsätter men så fylls vardagsrummet av hög, glad musik och massor av skratt. Jag går in och ser de finaste tre dansa och skratta så att tårarna nästan rinner. Storasyster far runt och försöker härma faderns danssteg. Lillasyster följer efter sin storasyster, får fatt i hennes händer och så dansar de runt tillsammans. När musiken på tv:n tystnar så vi sätter genast på en skiva och fortsätter dansandet. Tillsammans, på tu man hand bredvid varandra, i varandras armar och så vidare. Vilken underbar start på dagen, vilken underbar liten familj jag har här hemma.
En sista hälsning
12 år sedan
Inlägg
Härligt, som alltid att läsa om hur ni får ihop det med livet och kärleken och underbart för dig att mamma åter är glad. Styrkekramar till er alla.
SvaraRaderaÅh vilken underbar start på dagen! Låter så härligt när du skriver om de dina och jag hoppas att jag också en dag får man och ungar att dansa med.
SvaraRaderaKram!
Vad glad jag blir av att läsa om er härligt glada morgon. Jag fick till och med lite mysprickar (gåshud) och tår i ögat, vackert skrivet.
SvaraRaderaJobb och utvecklingssamtal...
Vad bra att du pratade med din chef!
Oj oj vilken arbete det krävs av en inför, under och efter varje samtal. Det känner jag väl till. Jag är äntligen klar med mina samtal och IUP:er för denna termin. Förra terminen blev det inga då jag var på sjukhuset med C i två månader och när jag kom tillbaka behövde jag lägga fokus på annat i klassen.
Ta hand om dig och fortsätt dansa med din underbara familj :)
BeundrarDigKRAMAR från Maya
Som vnligt så kan jag inte annat än att säga TACK. Tack för era underbart värmande kommentarer. Bloggandet har givit mig så mycket mer än vad jag någonsin kunde tro. När jag började skriva för att få ur mig lite, för att det skall finnas något för töserna att en gång läsa, så var det just detta. Ventileringen, berarbetningen och så småning om en förståelse och insikt som jag trodde att bloggen kunde skapa och ge. Nu vet jag att det även ger så mycket mer. Den (bloggen) ger en omedelbar styrka och glädje av kommentarer som gives, kontakter som skapas. Den ger en samhörighet, den ger kunskap och så otroligt mycket mer tack vare Ni fina och många andra Fina som bloggar och här kommenterar. Så tusen tack för allt det ni tillför mitt/vårt liv. Kram till Er //Gabriella
SvaraRadera