har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

fredag 9 april 2010

Pokerkvällar

en Kjellbergsk pokerkväll.
Uffes brorsöner är här och natten blir nog som vanligt lång. Fylld av kortspel, prat, skratt och än mer skratt samt lite skön eller kanske mest högljudd allsång.

Dessa pokerkvällar är otroligt roliga och efterlängtade av alla i familjen. Fadern spelar, töserna söker kusinernas uppmärksamhet för en stunds bus mellan givarna och jag, jag myser av att alla mår så otroligt bra. Härliga, högljudda och efterlängtade pokerkvällar. De är styrkegivande medicin för hela familjen.
Upplagd av kl.
Etiketter:

2 kommentarer:

  1. VidSidanAvCancer10 april 2010 kl. 00:57

    Alla sätt att tanka energi och styrka är bra!
    Härligt, känner glädjen och hör skratten genom cyperrymden!

    Kram

    SvaraRadera
  2. Gabriella10 april 2010 kl. 10:32

    Visst är det så.

    Vad bra att den glädjen tog sig så "långväga". Skratten är väl svåra att undkomma, om nu en önskan om detta skulle finnas, för sådana där mullrande skrattsalvor som dessa män avfyrar de genomljuder allt. På ett positivt, underbart sätt.

    Allt det bästa till er.

    Kram

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)