har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

fredag 14 maj 2010

Hundens bästa vän - Min Bästa Syster

En kväll för ett par månader sedan så sprang min syster, i panik, efter en taxi som färdades längs med en gata på Östermalm. Då hon inte lyckades springa ifatt den så hoppade hon i sann film anda in i en annan taxibil med orden -Följ efter den bilen. Efter vad som för henne kändes som en evighet hann de ifatt och hon fick, i en gatukorsning, äntligen stopp på bilen och räddade därmed livet på den lilla hund som släpats efter. Taxichauffören som antagligen chockades så smått över min systers egen panik och förtvivlan försvann från platsen med orden -Vad vill du att jag skall göra?

Turligt nog för den lilla hunden så erbjöd sig den förföljande taxichauffören att köra fina Louise med den för henne okända hunden till en veterinär. Turligt nog för den lilla hunden så fick Louise snabbt tag i en veterinär och lyckades tillsammans med denne att komma i kontakt med ägaren. En äldre, förtvivlad dam som inte förstår hur olyckan kunde ske, hur hon kunde glömma bort sin hund.

Hunden skadades svårt men mår idag, efter omständigheterna, väl. Igår träffades de. Louise, den äldre damen, hennes lilla hund och "vår" Floyd. Floyd är den hund som vi köpte till mamma för snart tre år sedan. Den äldre damen är en skulptör (eller säger man möjligen skulptris?) som till del av det Lousie gjorde vill skulptera av Floyd. Som ett tack. Ett tack för att hon räddade livet på hennes vän genom att fortsätta jaga efter en taxichaufför som möjligen gasade lite extra för att bli av med den tokiga kvinna som, ilsket ropandes och vilt gestikulerandes, först sprang efter hans bil.

2 kommentarer:

  1. Vilket underbart inlägg! Vilken hjälteinsats din syster gjorde!
    Kramar från Maya

    SvaraRadera