Försäkringar och fördummande trygghet

När jag kom hem i fredags så låg ett brev från Trafikförsäkrings föreningen i lådan. Vi har ingen försäkring står det. Vad då, har vi ingen försäkring? Vi har ju bara bytt försäkringsbolag. Från ett av de ledande till ett annat ledande och stort bolag.

Under de otaliga samtal som jag och, den vad som nu tillsynes ofelbara, försäkringsmannen hade bestämdes det att vi vid försäkringsperiodens utgång skulle överflytta bland annat bilförsäkringen till dem. Han skulle ordna med allt och det enda vi behövde göra var att betala in deras räkning när den dök upp. Denna betalning skulle ske månatligt via autogiro. Vi hade i det andra bolaget halvårspremie på bilen och då ekonomin drastigt minskat så ansåg jag att en månatlig betalning skulle underlätta.

Nåväl räkningen från vårt gamla bolag dimper ner i brevlådan liksom även påminnelsen ett par veckor senare. Jag konstaterar lite krasst att de minsann inte drar sig för något för att få in pengar eller att de verkligen behöver se över sitt system och uppdatera detta. För jag har färskt i minnet försäkringsmannens uttalande om att inte betala in en ny räkning för vi kommer vid detta tillfälle att överflyttas till deras bolag. Nu var tydligen så icke fallet utan räkningen förföll likväl som då försäkringen och någon överflytt det var det inte tal om, åtminstone inte förns i oktober. Hur kan en kommunikation brista så? Hur kan vi ha undgått att få denna information?

Enligt försäkringsmannen så har han minsann anteckningar som påvisar att vi vid flertal tillfällen talats vid och där denna information, om vilken tidsperiod överflytten skulle ske, finns nedtecknad. Vilket således bevisar att det är information som givits mig. Den mänskliga faktorn, som ibland felar, den kan på intet sätt hänvisas till någon annan än till mig, Gabriella. Att han, som jag ser det, troligen utgått från att vi betalar helårspremie och därmed sagt åt mig att ignorera eventuella kommande räkningar, den möjligeheten är utesluteten.

Men säg mig den förälder som sätter sig i bilen med det mest värdefulla som finns och kör helt oförsäkrad, dag efter dag. Bara den tanken att mina underbara, älskade, fina töser åkt i en helt oförsäkrad bil där jag placerat dem gör mig förtvivlad. Jag försökte först lugnt och sakligt finna ett svar på hur situationen kunnat uppstå men enligt denna mannen så är det enda felet som skett mitt, dvs jag har inte lyssnat på den information som framkommit. Jag måste dock säga att jag vet att så inte är fallet. Jag agerade helt efter den instuktioner som givits mig det vill säga att riva nästa räkning. Men jag bär likväl ett ansvar, jag torde kollat vårt autogiro, jag torde ringt och eftersökt bekräftelsen på försäkringen som aldrig fann sin väg till vår brevlåda. Men ansvaret är inte allena mitt gällande dessa missuppfattningar som skett i vår kommunikation.

Hur som helst så avslutade jag alla försäkringar i deras bolag, det var ett par stycken. Detta gjorde jag enkom för att han var så utan fel och brister, så allsmäktig, så allvetande. Jag kontaktade således omedelbart ett annat bolag för nytecknande av alla uppsagda försäkringar. Därefter ringde jag Trafikförsäkrings föreningen och fick en korrekt summa för vår skuld.

Lite tröst fann jag i min far, kronofogdens, ord. Detta händer alltför ofta och var glad för att du öppnade brevet för många slänger det i tron om att det är något av mindre vikt. Vilket de blir medvetna om att det inte var när brevet från Kronofogden dyker upp, många tusenlappar senare. Många har helt enkelt ingen förståelse för vad Trafikförsäkrings föreningen är.

Jag kände mig trygg i att den information, de instruktioner som framkom till mig var korrekta. Så trygg att jag blev lite fördummad och inte granskade exempelvis våra autogiron.