har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

lördag 30 januari 2010

Sjukdom

En femårig tös konstaterar med lite oro i rösten
- Nu är både du och pappa sjuka.
- Ja, men jag är bara magsjuk, det går snart över.
- Jag ska ta hand om er det bästa jag kan.
- Tack hjärtat.
- Vad har pappa för sjukdom? Jag har glömt bort vad den heter nu igen.
- Den heter cancer.
- Just det, med små bullar i kroppen.

Så fortsätter samtalet att handla om cancer, mediciner, slangar och sjukhus. Min stora, lilla tös så orolig hon blir när någon är sjuk. Sjuk för henne har ju kommit att handla mest om bullar i kroppen (cancer) och elaka hjärnor (alzheimers).

När hennes far först blev sjuk, långt innan vi fått en diagnos. När var dag bestod av värktabletter, B12 injektioner, kortison och sömn, sömn, sömn. Då hon först konstaterade att pappa var sjuk så kom frågan - Har pappa också en elak hjärna? Det var och är så hon uppfattar sin mormors sjukdom och då var det synonymt med all sjukdom. Idag är det bullar och elaka hjärnor och så nu förhoppningsvis den lindriga och obetydliga magsjukan, vilken denna gång snarare var matförgiftning.

1 kommentar:

  1. Dessa kloka söta små liv som får erfarenheter som man önskar de kunde fått vara utan i många många måååånga år...

    Kram till dig, kloka bästa mor för dina fina söta töser :)

    SvaraRadera