har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

måndag 25 januari 2010

Den gångna dagen

har varit en bra dag. Jag njuter, jag känner tacksamhet och glädjs över den. Det har inte hänt så mycket, jag har inte gjort något speciellt men ändock har det, vid kvällens summering, varit den bästa av dagar. Vilket numera nästintill var dag är. Det krävs så "lite" för att göra dagen, timmen bra. En puss från en kladdig liten ettåring. En kram från en hoppandes, studsandes femåring. En kärleksfull blick från min älskling. Ett telefonsamtal från en älskad familjemedlem eller kär vän. Ett glatt -Hej från en bekant. Allt uppskattas, allt värmer, förgyller och stärker

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar