har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

onsdag 13 januari 2010

Njuta av livet tillsammans

en femtioårsdag närmar sig. En femtioårsdag som skall firas med pompa och ståt. Men inte än utan sen när krafterna återkommit. Det torde bli snart, det måste bli snart, det skall vara snart för nu sätter jag ner foten och säger ifrån. Nu räcker det! Nu vill jag att mina älskade skall må bra. Nu får någon, något styra upp detta och ställa allt till rätta, för jag kan tydligen inte ordna detta själv. Nog är nog och i ärlighetens namn så passerade vi det stadiet för länge sedan. Så -Hallå, ordna upp detta nu, snälla. Vem eller vad spelar ingen roll, bara det blir bra. Vi behöver lite andrum, vi behöver få återgå till ett liv utan cancer, utan alzheimers. Så svinga nu ett trollspö, säg en magisk formel eller vad nu det kan vara som behövs för att vi alla skall få njuta av livet tillsammans så som det i mina tankar var ämnat.

1 kommentar:

  1. Vännen skulle jag kunna den forlmen så skulle jag göra den på en gång så att allt blir bra.
    Kram vi finns här för er.

    SvaraRadera