Jag var hos kuratorn idag och talade om mina rädslor. En av dem uppkom igår då jag ville skriva ner mina tankar här men inte vågade till del av rädslan för vad eventuella läsare skulle tycka och tro om mig. Men som sagt min blogg är min och den är skapad i ett försök till egenterapi. Så jag kommer att fortsätta skriva om de tankar och känslor jag har för min egen skull.
Så vi fick ett positivt besked av onkologen, tumörer har minskat i omfång och det finns ingen ytterligare spridning. Detta är underbart, fantastiskt och jag borde, enligt min egen uppfattning, endast känna glädje. Men igår så kom då de andra tankarna och känslorna. De jag räds att känna och nämna. Cancern är inte borta, den kommer aldrig försvinna. Cancern är och kommer alltid att vara en del av vårt liv. Hur länge kommer denna cytostatika fungera? När kommer vändningen? De har ju förberett för den genom att ta nya prover så när kommer detta att ske?
Jag räds framtiden samtidigt som jag åter har lite hopp och vågar planera för den. Jag är så otroligt glad och så otroligt ledsen på en och samma gång. Cancern är inte borta, den kommer aldrig att försvinna men för nu så ger den oss lite andrum.
En sista hälsning
12 år sedan
Inlägg
Tror inte du ska vara rädd för vad folk tror och tänker. Känslor finns och är och det är bra att de kommer ut, de lär alltid oss andra något, om dig och om oss själva.
SvaraRaderaOm vi är så smarta att vi tar till oss dem.
För det kan ju också vara så att vi måste på något sätt upprepa varandras misstag, gå vår egna väg och falla i groparna längs stigen,vilket oftast medför kuratorsrum med en beteendevetare eller någon som tar på sig att vara livsledsagare ett tag.
Och kanske då kan man minnas dina ord den gången om det du gick igenom...det du förmedlar sätter med andra ord avtryck hos fler än dig själv och kan vara en hjälp...
Så var inte rädd. Intressant också är när man sen mår bättre och går tillbaka till sina ord man präntat ner under vånda är att man tänker "oj tänkte jag sådär?" och så kan man småle och skaka på huvudet, eller gråta en skvätt, av medkänsla till sig själv...det viktiga är att man är sann mot sig själv och vågar bejaka.
Det är det andra, det mörka, rädslorna som inte vågar släppas fram, det är det som skapar såren...som vrider åt halsgropen och får hjärtat att slå för hårt och den livgivande sömnen att ebba ut.
Jag är glad för din glädje.
Självklart att du ska skriva precis vad du känner. Nä du ska inte behöva fundera vad andra tycker det är din blogg.
SvaraRaderaFortsätt att skriv, var inte rädd.
Vi är så oerhört glada för eran skull.
Kram och ta hand om er.
Tänker på er och vi finns här om det är något. Cicci
Mia du är en väldigt klok och öppen själ. Tack för dina alltid så varma och visa ord. För visst är det så att vi lär av varandra när vi hör eller läser om andras liv likväl som bearbetar det vi erfar när vi skriver samt läser våra egna ord. Jag säger det igen, jag är glad att jag lärde känna dig för om än vi inte ses eller talas vid ofta så berikar din närvaro mitt liv. Så tack min vän.
SvaraRaderaCicci min kära, högt älskade vän. Tack för dina ord. Tack för att ni alltid finns till för oss alla fyra. Er vänskap har hjälp oss alla enormt under denna tid av ovishet och sjukdom. Du är en fantastisk person precis som de andra tre underbara i er familj.
Godkväll, jag blev så oerhört varm i hjärtat av din kommentar :)! ÄNNU mkt mkt gladare blev jag när jag läste om de härliga glädjande besked ni fått! Det är sådant som ger hopp, styrka att fortsätta tro och kämpa!
SvaraRaderaJag har läst din blogg nu, från början till slut. Kan inte låte bli att beundra dig i alla prövningar du lever med, ser all fantastisk värme o kärlek i ditt liv! Din styrka mitt i allt, var rädd om dig, hoppas verkligen att vi kan följa varandra, kämpa, glädjas, ge styrka, tips och framförallt hopp!
Mirakel sker var dag, så även i ditt liv - o mitt ;)!
Största varma kramen till dig och din fantastiskt fina familj!
Det är så mkt jag känner jag vill skriva, men jag följder dig och skriver lite pö om pö så du inte tröttnar direkt på mitt pladder ;)!