Jag har världens bästa och roligaste mamma och pappa

självkritisk.... Det torde jag vara i större utstäckning.
Jag exploderar över att jag spiller ut en kopp kaffe i soffan. Stora tösen konstaterar, om än med ett litet frågande tonfall, idag är ingen bra dag mamma?! Skall en femåring säga de orden så otvunget, skall de komma så direkt? Det sker till del av att hon har hört de orden från mig så många gånger under de senaste tre månaderna. Det är inte rätt och riktigt.

Vissa dagar är inte bra men jag skall inte lägga det på en femårings axlar, hon är redan väl medveten om att sitautionen förändrats radikalt i vår familj. Att hennes älskade mormor och hennes bästa vän i hela världen, hennes älskade pappa, båda är sjuka. Hon har tillräckligt mycket att fundera över. Hon skall inte behöva oroa sig över att hennes mor inte orkar med situationen. Min underbara stora, lilla tös som efter en sådan här dag, där hon konstaterat att hennes mor inte har någon bra dag, ligger i sängen hos oss och plötsligt säger " Jag har världens bästa och roligaste mamma och pappa". Hjärtat brister nästan när jag hör orden. Min stora, lilla älskade tös, jag finner inte ord att beskriva hur stark min kärlek är till dig och din syster. Jag önskar så att jag kunde erfara hur ni upplever den situation som nu råder. Så att jag blir vis i hur jag kan hjälpa er igenom detta på bästa möjliga sätt. Jag får börja med att söka vägar att hantera all min egen frustration, ilska, sorg etcetera på ett sätt som inte belastar er, mina älskade töser. Så en smula mer självkritiskt rannsakande är på sin plats.