har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

onsdag 30 december 2009

Guldkant

Töserna sover, jag förbereder nyår med lite presenter och allt annat som traditionsenligt hör till i vårt hem. Världens bästa far var tidigare ute med äldsta tösen och sköt iväg lite raketer. Det måste man tydligen dagen innan, bara för att bygga upp lite stämning.  Minst tre måste avfyras. Jag och yngsta tösen väntade inne. Det var deras egentid, deras spännande och mysiga stund. En stund att minnas, precis som så många andra. Fadern sätter guldkant på tillvaron som så ofta. Vi städar men så avbryter han det för att bygga en bilbana. Vi rensar garaget och hittar ett tält, då slår han upp det istället. Vi går till affären men kommer hem först fyra timmar senare för det fanns så mycket att se. Vi lägger till vid en ö och far med barn försvinner iväg för att utforska, en upptäcksfärd. Livet är en upptäcksfärd, det finns ingen anledning att jäkta utan stanna upp, upptäck, begrunda, Njut av allt det som finns runtomkring och alla möjligheter som ligger däri, precis här i detta nu. Det är deras far, det är min älskling.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar