Virvelvindar och frustration

I natt var det dags igen. Smärtorna går inte att döva hemma. Så underbara, älskade A kom och hämtade sin far och körde in honom till akuten.

Har precis tillbringat några lugna timmar tillsammans med min älskling nu på förmiddagen. Töserna är på förskolan och så snart jag hämtar dem så åker vi alla tillbaka för ytterligare några timmar. Dessa blir dock fyllda av spring i korridorer. Hoppandes, studsandes och nyfikna virvelvindar som far runt på avdelningen och charmar alla som orkar och vill ta in all denna energi och glädje. Om än det är otroligt skönt att få lugna stunder tillsammans så är tösernas närvaro avslappnande. Fokus tas bort från sjukdom och sjukhusmiljö.

Idag var det nya sköterskor och ny läkare på hans hemavdelning. Sköterskor som söker information som torde finnas i journalen. Läkare som söker reglera smärtlindingen till rätt nivå genom att enkom ge den morfindos han får hemma. Det var/är frustrerande. Det finns så många fantastiska som känner oss nu. Som vet hur min man fungerar. Jag är glad att vi har en hemavdelning men ibland önskar jag att det var samma team som fanns runt oss vid tillfällen som dessa. Nu fick visserligen min man starkare smärtlindring. Oxy Norm och Contin i tablettform blev lagt åt sidan men först efter ett kraftfullt men vänligt (hoppas jag att även de erfor) ifrågasättande.

En sjuksköterska uttalade i all välmening att detta inte var värdigt. Vi/han kan inte fortsätta åka fram och tillbaka på detta sätt. Detta fick mig att känna mig väldigt ledsen. Inte värdigt? Vad är det som inte är värdigt? Vi lever ett lyckligt, givande, kärleksfullt liv tillsammans. Att vi ibland behöver nyttja detta vårdkontrakt gör det att vi inte har ett full värdigt liv, att min underbara inte har det? Jag förstår att jag säkert misstolkar men likväl så vill jag inte höra individer vi inte känner ömka för oss, inte ens i välmening. Jag vill att de skall erfara all den livsglädje, den energi, den kärlek som finns och om de skall poängtera något så skall det vara positiva delar. Inte delar som får oss att ifrågasätta vår situation. Har de ett bättre sätt att lösa denna situation som uppkommer var gång han får Avastin så ge oss denna information och omsätt den i handling men säg inte att vi inte har en värdig situation. Det är din uppfattning och du må så känna men detta är vår verklighet. Vi lever här och vi behöver och vill endast höra positiva ord och uttryck.