har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

torsdag 11 mars 2010

Emotionella och lite impulsiva tolkningar

Emotionella, impulsiva tolkningar. Förstår ni då?

Det är hur jag anser att jag reagerade på sköterskans ord tidigare idag. För mig så blev det omedelbart en koppling till det fruktansvärda ord som finns i läkarintygen. Palliativ vård och inte värdigt fungerar uppenbarligen inte för mig. Det jag läser in i orden och den koppling som skedde under stress och oro resulterade i jag reagerade och tolkade väldigt emotionellt och impulsivt.

Efter att nu samtalat med läkare och sköterskor under dagen så är jag åter lugn men vidhåller såklart att jag enkom vill ha positivitet runt oss. Möjligen så får jag dock rannsaka mig själv lite gällande vilka värderingar etcetera jag lägger in i det andra uttrycker. Framför allt i de situationer där nerverna ligger utanpå.

2 kommentarer:

  1. Hoppas ni snart får en balans i tillvaron igen, stormar ebbar alltid ut.

    Klart du måste få reagera o få utlopp o reagerar med rätta!

    Jag kan förstå dig i de känslor som pyste i dig & hur du känner.. (tror jag). Jag avskyr "rådjursblickar" & huvuden som är på sne och ska vara förstående när det gungar i vår tillvaro..

    Hoppas din Älskling får må gott och slippa ha ont så att ni får njuta och "leva vanliga livet" snart igen!

    Stor stor stärkande kram till dig o dina fina!

    SvaraRadera
  2. Hej, visst är det så att ibland blir situationen övermäktig. Minsta ord eller blick kan tolkas hur tokigt som helst. Än har jag enkom mött otroligt bra individer, bortsett från innan diagnos ställdes, men likväl så under dessa sårbara ögonblick så... Ja, då är jag sårbar och stinglig.

    Det är svårare i de situationer när det känns som om de inte tar tillvara på den information som redan finns. Precis som det är/var för er och den kontrastvätska din man reagerar illa på.

    Nu väntar jag på det där som ditt sista inlägg gör gällande. Det var så diffust så jag har inte en aning vad det kan röra sig om. Jag hoppas självfallet att det är något positivt. Det är ni verkligen värda. Gällande sista röntgenomgången så tänker jag att har ni en tid inbokad så hör nog inte läkaren av sig oavsett resultat. Oavsett så håller jag alla tummmar för er och att ni får höra glädjande besked. Väntans tider är alltid svåra. Stor Kram till dig och de dina

    SvaraRadera