De skapas av kärlek

Vissa dagar, vissa stunder är bra, jätte bra, fantastiska. Det har blivit allt fler sådana dagar och stunder. Men så plötsligt så överväldigas jag av panik, ångest och sorg. Det kan komma när som helst. När jag nattar barnen, när vi pysslar eller leker, när jag talar med någon eller bara ligger och försöker vila. Känslorna smyger sig inte på utan de kommer i en stor och ihållande våg. De sköljer över mig men försvinner inte utan stannar kvar och slår hårt, hårt. Jag vet inte hur jag tar mig igenom dessa tillfällen. Jag vet dock vad de skapas av. De skapas av ovishet. De skapas av kärlek. Av kärlek till min man, av kärlek till mina barn, av kärlek till min mor, min far, min syster, av kärlek till min älsklings vuxna barn, till hans mor. De skapas av kärleken till dem alla och den vishet vi har om ovsiheten som ligger i vår framtid.