har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

måndag 21 juni 2010

Dagar att hålla i minnet

Dagarna passerar så sakteliga samtidigt som de, i ljuset från backspegeln, försvinner alltför fort in i minnenas skrymslen och vrår.

Jag har svårt att uppdatera min blogg. Jag vet inte vad jag skall skriva och ändock så skriver jag mycket. Jag skriver om mina älskade töser, min älskade man, om de finaste familjerna två, underbara vänner och om glädjen, rädslan, ilskan, lyckan. Jag skriver om allt och inget men det förblir opublicerat.

måndag 14 juni 2010

Sommarlov

Imorgon är det sista dagen på förskolan för töserna. Sista dagen på förskolan för den älskade äldsta tösen som till hösten börjar förskoleklass. Nu vankas sommarlov och härliga lediga dagar. Dagar att bara vara, rå om varandra och vara nära. Dagar fyllda med upptäcktfärder, segling, karuseller och bad. Och kanske, kanske om läkarna och ekonomin tillåter en flygresa.

Imorgon är sista dagen på förskolan. En stor dag för en stor tös. En dag som markerar början på något nytt och spännande. En dag som skall firas med glädje och kanske ändock lite vemod. Vi har bakat tårta, köpt presenter och inte minst har vår stora tös förvandlat två stora stenar till underbara nyckelpigor. En nyckelpiga till var och en av de fröknar som har haft hennes natur- och skapandegrupp. Imorgon är en stor dag för den markerar början på något nytt, för båda töserna egentligen. Nu återstår att se hur den älskade lilla tösen acklimatiserar sig när storasyster inte återvänder till hösten. Men först har vi hela sommaren att njuta av tillsammans.

torsdag 10 juni 2010

Rädslan

Vi har lite tunga dagar om än de är fyllda med glädje och kärlek.
Rädslor som tar överhand, tankar som löper amok. Om än det är vardag så är det ändock svårt, ibland.

Jag har återupptagit min kontakt med kuratorn. Jag har klarat av nästan alla måsten. Jag har gjort det jag skall, nästan. För ibland så kan jag inte värja mig från alla känslor som sköljer över mig. Ibland kan jag inte värja mig för alla rädslor. För den panik, ångest och gränslösa förtvivlan de skapar.

Mitt i alla lycka. Mitt i skrattet och glädjen så finns den där, rädslan.

fredag 4 juni 2010

En lärorik upp och ner vecka

Det har varit en liten upp och ner vänd period... igen. Då allt torde vara lugnt, kännas lättare så tenderar det att bli lite tvärt om.

Jag har haft mycket att göra på arbetet, utvecklingssamtal, sommarens schemaläggning, kvalitetsredovisning etcetera vilket medförde att jag inte kunde hantera arbetet som sådant. Det vill säga det vardagliga arbetet, var dag verksamheten. Således så har jag varit hemma och enkom fokuserat på dessa andra delar, som är ett måste innan den där uppvilande perioden till fullo kan få tillträde till mitt liv.

Det har varit en lärorik vecka där jag har givits möjlighet att reflektera över mina reaktioner likväl som mitt förhållningssätt och de förutfattade meningar som ibland gör sig gällande.

Min underbara Uffe och jag har haft en del genusdisskussioner som till största del tagit avstamp utifrån arbetslivet. Organisatoriska genusfrågor. Hur jämlikheten kan främjas än mer. Hur det traditionella förhållningssätten till del förhindrar detta. Hur kvinnodominerade proffessioner, yrken skiljer sig gällande förhållningssätt, agerande gentemot varandra i förhållande till de mansdominerade. Lite generaliserande har vi säkerligen varit men det är ibland svårt att undvika. Nåväl vi står tämligen enade i vår uppfattning om hur omvärlden ter sig när vi sätter ett genusperspektiv på den.

Jag fascineras av en individ som på kort tid har fått mig allt helt omvärdera min uppfattning om denne. Vilket har lärt mig otroligt mycket om mig själv.

Som sagt det har varit en reflekterande och lärorik vecka kanske till del av mitt lite konstiga sinnestillstånd. Det mesta för ju något gott med sig.

Uffe har ett behandlingsuppehåll just nu. En tid att vila upp sig. En tid helt utan kontroller, på gott och ont. För nu när han börjar känna sig lite sämre. När orken försvinner mer och mer. När smärtan tilltar så kommer en förnimmelse av förra sommaren smygande. Rädslor uppstår. Men mest sannolikt så behöver han bara lite blod igen. Vi fick dock en kallelse till nästa datortomografi samt därefter träff med onkologen och dessa brev skapar en annan oro. Eller kanske en påminnelse av det vi nu lever utan för en stund. Påminnelse om kommande behandlingar. Oro inför datortomografi, väntan på svaret och inte minst själva svaret i sig självt. Vad har denna behandlingsfria period om då två månader inneburit? Tids nog blir vi varse om det men fram till dess så skall vi allt försöka få båten i sjön och hissa segel.

torsdag 27 maj 2010

En sommar

Mötet gick inte riktigt som jag hade planerat när det gäller listan och uppläsningen av denna. Jag läste den visserligen men inte alls så samlad som min intention var. Tårarna började rinna omgående och sedan så fortsatte de att rinna under en timme.

Med rödsprängda ögon och en kraftig nästäppa kliver jag så ut från läkarens mottagning efter en och en halv timma. Kraftigt försenad hämtar jag töserna på förskolan. Skyndar hem. Stänger dörren och andas Ut. Ringer min älskling och meddelar vad som beslutats.

En sommar, en hel sommar utan några måsten. En sommar där jag bara kan vara. Där jag kan återuppta min kuratorskontakt. Jag har inte orkat gå på flera månader. Jag har inte orkat ha ännu ett måste, ännu ett möte, ännu en tid att passa. Men nu, nu kan jag återuppta detta. Dessa välbehövliga samtal. Så nu har jag en hel sommar där jag enkom kan lägga fokus på det som är av yttersta vikt. Det som betyder absoult mest och mer ändå. På min älskade, älskade familj, på mig (så att jag åter kan vara allt det jag vill och behöver vara, så att jag åter finner ork och kraft), och på alla underbara. Jag har/Vi har en sommar bara för oss.

tisdag 25 maj 2010

En lista

Jag har skrivit en lista. En lista med punkter inför morgondagens möte. En lista som jag kommer att läsa upp för läkare, Försäkringskassans handläggare och arbetsgivare. Därefter kan de få berätta för mig hur jag mår. Hur mitt arbetsliv bör utformas.

Jag har gjort en lista för att jag inte orkar sitta och försöka förklara vad som rör sig i mitt inre. För att jag inte kan förklara, för att jag inte kan sätta ord på det ibland så diffusa och svårförståeliga. Jag har gjort en lista för att jag verken kan eller vill bryta ihop där och då framför dem alla. Jag har gjort en lista och den kommer jag att läsa från början till slut. Därefter kanske de kan förklara och sätta ord på vad som rör sig i mitt inre.

måndag 24 maj 2010

En Kjellbergsk brännbollsträff

De där vackra, underbara dagarna. De där speciella, extra kraftgivande dagarna. De där dagarna där allt är tydligt. Där gräsets doft, molnens formationer, havets bris är lite extra tydliga, ger den där extra lyckokänslan. Lycka över att bara få finnas just där, just här, just då, just nu.

En sådan dag hade jag i lördags. En dag där lyckan, känslan och glädjen av att få uppleva gräsets doft, molnens formationer, havets bris och solens gång över himlen upplevdes i samspel med ljudet av bollen som träffar slagträet, av springande ben, hejarrop, skratt, bus, lek, glada samtal om allt och inget och mycket, mycket mer. Att få uppleva detta tillsammans med underbara, med mina älsklingar, med min Uffe. Det är och ger Lycka, just då, just nu och under dagar som komma skall.

En lördag där Kjellbergssläkten samlades på gräset vid havet för att spela brännboll och grilla. I centrum, min underbaras mor på 90 år. Omgiven av nästan alla sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Det var en underbar dag, en fantastisk dag, en dag som vi kommer minnas och dra kraft, glädje och lycka ifrån länge, länge.

Så tack alla fina ni som gjorde denna dag