har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

torsdag 10 juni 2010

Rädslan

Vi har lite tunga dagar om än de är fyllda med glädje och kärlek.
Rädslor som tar överhand, tankar som löper amok. Om än det är vardag så är det ändock svårt, ibland.

Jag har återupptagit min kontakt med kuratorn. Jag har klarat av nästan alla måsten. Jag har gjort det jag skall, nästan. För ibland så kan jag inte värja mig från alla känslor som sköljer över mig. Ibland kan jag inte värja mig för alla rädslor. För den panik, ångest och gränslösa förtvivlan de skapar.

Mitt i alla lycka. Mitt i skrattet och glädjen så finns den där, rädslan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar