har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

måndag 21 juni 2010

Dagar att hålla i minnet

Dagarna passerar så sakteliga samtidigt som de, i ljuset från backspegeln, försvinner alltför fort in i minnenas skrymslen och vrår.

Jag har svårt att uppdatera min blogg. Jag vet inte vad jag skall skriva och ändock så skriver jag mycket. Jag skriver om mina älskade töser, min älskade man, om de finaste familjerna två, underbara vänner och om glädjen, rädslan, ilskan, lyckan. Jag skriver om allt och inget men det förblir opublicerat.

3 kommentarer:

  1. Oj, det låter sorgligt, men hoppas att det hjälper dig att skriva. Det brukar ju göra det. Styrkekramar i mängder till er!

    SvaraRadera
  2. DU är fantastisk vill bara att du ska veta det!
    Kramar från Maya

    SvaraRadera
  3. Oj, det var inte meningen att det skulle låta sorgligt. Vi har underbara dagar men visst finns det ilska och sorg som ibland, under korta stunder, tar över. Men även under dessa stunder så är lyckan där, lyckan över att jag har en underbar familj, underbara vänner. Lyckan över att jag får uppleva dagar av lite lugn med mina finaste. Men precis som du skriver så är skrivandet till stor hjälp under och efter dessa stunder av vanmakt.

    Många kramar fyllda med styrka, mod och kärlek till dig och dina fina


    Tack fina Maya för dina ord. Du vet att jag tycker detsamma om dig och C. Tänker på er dagligen. Kramar till er båda

    SvaraRadera