Vissa saker försvinner, andra stannar kvar!

Första dagen med cytostatika har avlöpt bra. En ny dag imorgon och därefter uppehåll i två veckor. Inga biverkningar än  peppar, peppar och så hoppas vi att det förblir.

Det är bra konstigt hur livet förändras när något som detta sker. Saker och ting sätts i ett helt nytt perspektiv. Min mörkrädsla exempelvis, den har varit ett stort hinder i mitt liv. Jag var, märk nu att jag skriver var, inte liten utan jag var så till den grad mörkrädd att innan äldsta tösen föddes sov jag hemma hos min mor när min älskling var borta i veckorna. När barnen kom så var jag ju tvungen att sova hemma men i huset med ett larm, vilket visserligen hade motsatt effekt då det gick igång utan förvarning. Hur som helst så har min mörkrädsla försvunnit nästan helt. Kvällen då min älskling opererades så konstaterade jag att nej, det finns inget att vara mörkrädd för. Den enda rädslan som fanns och finns är att inte få ha mina nära och kära hos mig.

Mycket ses ur ett nytt ljus men vissa saker är kvar som min olust att sätta på mig en bikini och gå och bada med töserna. Jag gjorde det visserligen men skämdes väldigt över min kropp. En annan konstig tänke dök upp för någon dag sedan. I grundskolan så var jag, vad som kanske kan benämnas som, mobbad. En dag i högstadiet kom en glad tös fram till mig med ett stort pappersark i handen. På flickornas toalett fanns ett klotterark och där var nu en hel sida fylld med elakheter om mig. En sak som fastnade var FLÄCKANSIKTE. Hi hi, idag känns det till del lustigt för jag kan ju krasst konstatera att jag kanske inte var någon god sminkös. Brunkräm och puder varvades glatt och ledde säkerligen till en viss, vad skall vi kalla det, nyansskillnad. Nåväl, tanken poppade upp och drog med sig följande...Tänk att de skulle ha så rätt. Nu över ett halvt liv senare så har jag verkliga fläckar. Fläckar som uppkom i pannan efter min första graviditet. Dessa kommer dock inte försvinna med lite övning såsom de förra gjorde. De är också en sak som jag mår lite dåligt av precis som att klä mig i bikini. Vissa saker försvinner, andra stannar kvar!