underbara, underbara ungar. Vilken mor de har fått. Från att inte annat än höja rösten vid behov så har jag nu börjat skrika på dem. Pedagogen i mig som mor har försvunnit. Var kan hon vara? Gömd eller nerskyfflad längst ner i en hög av stress och ångest skapad av ovishet och frustration? Eller har hon gått och vilat eller, högre makt förbjude, försvunnit för all framtid? Vem är denna arma människa som smugit sig in i mitt liv och hur länge har hon tänkt ha sin boplats här? Jag saknar mitt jag, mitt lugna, sansade, tålmodiga jag. Jag tror framför allt att de underbaraste skapelserna i världen, mina töser, saknar henne. Måtte hon snart finna sin väg tillbaka hem till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar