En arbetsdag

Klockan tickar på i en rasande fart. Det stora yrvädret har lämnats i skolan, det lilla yrvädret väntar på att få åka till förskolan och för mig så stundar ännu en dag på arbetet. Borde skynda nu men jag dröjer mig kvar, avvaktar och tittar på klockan. Försöker genom ren viljekraft få tiden att sakta ner. Försöker vinna ytterligare en stund hemma i Uffes närhet.

Utanför dörren råder ???

Jag har inte skrivit på länge för jag är förnärvarande inne i en väldigt självisk period. Jag har inte orkat, jag har inte haft kraft att sätta mig framför datorn för att klä mina känslor, mina tankar i ord. Jag har inte orkat deltaga i det sociala samspelet utanför dörren. Jag har haft och har än ett behov av att stänga in mig, stänga omvärlden ute. Går till arbetet de dagar det fungerar och resten av tiden så finns jag bara här och nu tillsammans med mina nära och kära. Lever i vår vardag, i vår verklighet och orkar inte, vill inte ta del i livet utanför. Blundar jag hårt så fattas mig inte den relativt bekymmerslösa verklighet vi förr levde i, åtminstone fattas den mig inte så stort. Jag söker dock så smått finna min väg tillbaka till att orka och vilja ta del av det liv som fortsätter rulla utanför vår dörr. Jag gläntar lite smått på dörren och tittar med stor försiktighet ut. Men jag skyndar långsamt för det lilla som jag kan kontrollera söker jag ha full kontroll på och utanför dörren råder ???

Några har ställt mig frågan hur sjuk Uffe egentligen är? Vad skall jag svara, kan någon svara? Han har spridd tarmcancer och erhåller palliativ vård. Stundom mår han ganska bra, stundom inte. Biverkningar är lite besvärande just nu. Trots Tetralysal och Spectramox så är ansiktet svullet, stelt och vätskande,  nagelbanden svårt infekterade med infektioner som går in under naglarna. Huden spricker på händer och fötter. Han är trött och orkeslös vilket säkert beror på den ökade dosen OxyNorm och OxyContin, på all antibiotika och det faktum att han knappt kan äta till del av att minsta ansiktsrörelse ger upphov till smärta och obehag.  Men hur sjuk han är... det kan inte jag svara på för jag vet inte.