har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

onsdag 2 februari 2011

Återfunna krafter & ASIH

Vi har haft en par underbara dagar. Uffes biverkningar har minskat markant efter att han började äta antibiotika. Orken har återkommit och igår tillbringade vi alla fyra ett par timmar på badhuset. Att han återfår sina krafter och dessutom mår bättre än vad han har gjort på månader ger ett lugn och ett hopp.

Uffe har blivit remitterad till ASIH. Läkare och sjuksköterska gjorde ett första besök i förra veckan och denna vecka kommer kurator och dietist. Det blir lite tilt i huvudet av att ASIH är här när Uffe mår så bra men... ja, månne är det fullt förståeligt. Vi lever mycket i nuet och söker således taga tillvara på dessa dagar av välmående. Stoppar kanske huvudet i sanden, blundar så hårt vi förmår men kastas tillbaka till verkligheten när ASIH gör entré. Således så är det väldigt skönt att stänga dörren om dem när de går. Hur trevliga de än är så inkräktar de lite på den frist som nu råder.

Kommande vecka vankas datortomografi och svar därifrån. Ingen tillväxt, ingen spridning... så får och måste det bli