Antikroppar, transfusioner och sömn

Vi tillbringade lite över två timmar på onkologen idag utan att blodet fylldes på. Uppenbarligen så har Ulf antikroppar eller för mycket antikroppar (?) i sitt blod för att kunna få en transfusion. Blodet måste tydligen göra en liten resa till Linköping först för att anpassas. Hm, novis jag är om allt detta. För ett par månader sedan så trodde jag att de enkom matchade blodgrupp och sedan var det klart. Därefter så kom svårigheter med att få in blodet i Ulf, det koagulerade, det var tvungen att värmas upp till ett visst gradantal, det kröp iväg etcetera, etcetera vilket gav oss lite kunskap om att det inte endast är blodgrupp som behöver överensstämma. Blodet behöver tydligen bearbetas. För de insatta eller lite mer vetande så är detta säkert en självklarhet men för mig, för oss så var det något helt nytt och tämligen oförståeligt än idag.

Samma novisa tillstånd gällde (och gäller självfallet än angående många aspekter) spridningen av Uffes cancer. Jag undrade under ett behandlingsuppehåll om de inte kunde behandla levern under tiden med ngn form av antikropp, eller vad jag nu hade läst var brukligt vid levercancer. Nehä, inte det inte för Ulf har inte levercancer. Nehä han har coloncancer i levern, i lungorna och lymfkörtlarna? Det säger sig självt men samtidigt inte, fast ändock såklart. Cancer var och är tydligen inte så "enkelt" som cancer "placerat" på olika ställen. Blodtranfusioner var och är tydligen inte så enkelt som endast en matchning av blodgrupp.

Det märks att Uffes Hb är lågt, det ligger på 86, för han sover mest hela dagarna. Säkerligen spelar även den nya behandlingen in likväl som de nedsatta njurarna, den höga morfindosen etcetera. Han sover nästintill natten igenom, vaknar vid 11, 12 och förflyttar sig till nedervåningen för att intaga frukost. Sätter han sig i soffan innan frukosten så somnar han dock om. Efter frukost påbörjas vandringen uppför trappen för att tvätta och klä sig och där någongång somnar han brukligen om igen. Efter några timmar så är han dock på benen och brukar hålla sig så fram till klockan 16-17 då den dagliga tröttheten sätter in och sömnen åter infinner sig en stund. Vanligen så vaknar han till vid 20 snåret men de sista dagarna så har han rest sig, för en kort stund, först runt 21-22 för att då intaga något ätbart samt en energidryck innan nattsömnen infinner sig. Jag hoppas innerligt att denna överväldigande trötthet avtar efter blodtransfusionen. Det tär på honom att inte kunna vara med, inte orka vara med. Det tär att irritationen ökar, tålamodet sjunker trots att det är helt förståeligt.

I helgen väntar lite utomhusaktiviteter, vilket säger sig självt då snön ideligen kallar på oss att komma ut och nyttja det underbara landskap den skapar. Förhoppningsvis så tillbringar vi tiden utomhus tillsammans alla fyra eller mest sannolikt så gör vi det för Uffe har en vilja och en kämparglöd som tar honom långt. Dessutom är snön nog så bekväm att vila i (om man är varmt, varmt klädd) så lite sömn kan nog fås även utomhus.