Nu är han vaken. Vaken men med en påtaglig trötthet i kropp och sinne.
Vår stora tös har varit sjuk sedan Uffe kom hem, så de ligger tillsammans i sängen och tittar på filmer mest hela dagarna. På nätterna är de vakna mycket då hon feberyrar samt blir så där oförskämt pigg som barn kan bli när de har hög feber. Härom natten var de ute och tittade på stjärnorna tillsammans. Yngsta tösen och jag vi sover, sover, sover nätterna igenom, ovetande om de äventyr som tydligen tar plats. Ändock så vaknar jag utmattad på morgonen till skillnad mot vår morgonpigga, lilla busunge.
Idag har jag varit inne hos min syster för att skriva ihop en motivering till varför vi finner att vår mor skall få möjlighet att bo i en egen lägenhet. Varför hon skall få leva det liv hon vill men behöver stöd i för att uppnå. Vi förstår att för kommun och landsting så är det billigaste och enklaste alternativet sannolikt att hon är kvar på sitt boende. Kanske skulle det egentligen vara det även för oss?! Ett boende där merparten är betydligt sämre än hon och betydligt äldre. Ett boende där hon fråntas möjligheten till att laga sina egna måltider. Ett boende som på intet sätt lever upp till det krav vi anser vi kan ställa på ett boende för yngre dementa som inte kommit så långt i sin sjukdom. Allt det som vi innan flytt fick veta att det skulle vara men på intet sätt är. Huruvida flytten till den egna lägenheten kommer att bli bra eller inte det kan bara framtiden utvisa men torde inte mamma få möjligheten att själv avgöra vad som är bäst för henne. Utan alternativ, utan stöd och support så kommer tanken finnas där huruvida hon skulle må bättre utifall, både hos oss och hos henne.
Så två datum av vikt är i snart antågande. Fredagen berör mamma och hennes framtida boende samt välmående. Måndagen kommer med svar från den senaste datortomografin och således hur den forsatta behandlingen kommer se ut. Två datum vilka jag bävar lite inför men samtidigt har i tanken att Det kommer att bli bra, bättre än bra.
En sista hälsning
12 år sedan
Inlägg
Hej!
SvaraRaderaJag vill bara säga till dig att efter somdin mamma är yngre så kan ni yrka skälig levnadsnivå utifrån socialtjänstlagen samt att du kan använda dig utav LSS lagen om särskild stöd och service, där finns tre kategorier som man ska ingå i (minst en) och därigenom få personlig assistent. kolla upp det. men glöm inte Ni får inte säga att behoven kan tillfredställas på något annat sätt tex att ni kan sköta tvätten, handla mm för då får er mamma inte hjälpen. Försök få er mamma att själv säga att hon vill bo i ett eget hem. Lycka till Mia
Hej och tack för din kommentar, skall skriva ner skälig levnadsnivå etc inför morgondagen.
SvaraRaderaProblematiken som vi befarar kan uppstå är att mamma har fått sina nedsättningar till del av sin sjukdom. Innan mamma flyttade så eftersökte vi personlig assisten genom LSS men fick då veta att hon mest sannolikt inte uppfyllde de kriterierna och att ett ev överklagande visserligen kunde leda till att hon fick rätt till det. Men som de underströk väldigt kraftfullt så skulle detta säkerligen ta år och inte ske förns mamma var för dålig för att nyttja tjänsten hon egentligen är berättigad till. Vidare så var hon inte heller klart berättigad till boendestöd utan torde kunna klara sig med hemtjänsten. När detta inte var möjligt, de gjorde sitt bästa men mamma trivdes aldrig med situationen, så valde mamma i samråd med oss att prova detta boende. Vilket nu inte fungerat. Någonstans så har jag levt i tron att mamma skall få det stöd hon behöver. Att hennes skador kommer till del av en sjukdom och inte en olycka eller dylikt torde i mina ögon inte ge henne sämre förutsättning, mindre rättighet att få det stöd hon behöver. Men det återstår som sagt att se.
JAg tackardig åter för din kommentar och dina goda råd, vilka vi skall ta väl vara på. //Gabriella