Måndagen den 19 oktober, för snart ett år sedan, runt klockan 13.50 fick vi höra det ingen vill höra. Alltefter det har möten med kirurger, onkologer och diverse andra läkare alltid givit ett hopp om framtiden. Allt har alltid varit lite mer positivt, lite ljusare och lite bättre. Jag har i tanken slagit fast att min Ulf är oövervinnerlig. De enda komplikationer och hinder som kommer i hans bana är de komplikationer biverkningarna ger, vilka på intet sätt är att rycka på axeln över. Vi har dock båda sett biverkningarna som en del av det som gör honom bra, som gör honom frisk.
Måndagen den 11 oktober runt klockan 10.50 får vi höra det jag intalat mig aldrig skulle ske. De sista tre månadernas behandling har inte haft någon effekt. Cancercellerna har återtagit kontrollen....för en stund.
Två månader skall nu gå utan behandling. Varför, varför, varför? Svaret är givet men jag har blundat. Uffe är alltför dålig, hans värden är låga, höga (?) och kroppen kommer mest troligt inte att orka denna nya behandling i dagsläget. Två månader vilka kan fyllas med oro, oro, ångest och en mer oro pågrund av ovishet likväl som vishet. Vi kommer dock aktivt att välja två månader av fristad, av välmående och tid för att samla kraft. Kanske, kanske kan jag skrapa ihop till någon liten resa till ett soligt och varmt ställe. En stund med sol, bad och nya äventyr för det vet jag att han önskar, det vet jag att han behöver. Inte minst för att han så gärna vill ge och se vår stora tös under hennes första flygresa. Som hon har väntat och längtat, som han har väntat och längtat. Långt ner i lådorna kanske jag kan finna något annat än damm. Om inte så vet jag att äventyren ändå kommer att bli många. Dessa två månader skall fyllas med det bästa och för det krävs egentligen enkom vi tillsammans med nära och kära.
Två månader att samla ny styrka, att återtaga kontrollen och därefter sparka de förbaskade skitcellerna ur systemet. Något annat alternativ kan inte få finnas.
En sista hälsning
13 år sedan
Inlägg
Kramar till er! <3 <3 <3
SvaraRaderaÄlskade vännen så ledsen jag blir, men åk iväg till värmen under ett parasoll och njut av varandra. Det tror jag är bra för er om ni ändå inte får behandling gjord. Tusen styrkekramar till er.
SvaraRaderaHar inga ord till tröst.
SvaraRaderaNär Jeppe var liten så satte vi handflatorna mot varandra för att söka gos eller bara känna att vi fanns för varandra. Så jag sätter min handflata mot din i tanken idag.
Och överför tanken att bättre dagar kommer att komma än denna i dag!!!
kram Mia
Kära du! Fyll era månader med gladje och kärlek för då kommer Ulf att orka med en ny beh när det blir dags!
SvaraRaderaTack snälla Ni för alla fina tankar och ord. De ger betydeligt mer styrka, värme och tröst än vad jag med ord kan förmedla. Kramar av tacksamhet till Er alla // Gabriella
SvaraRaderaVilket tråkigt besked! Önskar att jag var miljonär och kunde sätta er på ett plan idag! Men nu är jag inte det så det enda jag kan göra är att tala om att vi finns här för er och vi tänker på er! Gör så mycket ni kan och orkar tillsammans, ibland kanske bara en dag hemma kan vara stärkande. Kram kram
SvaraRaderaVet du vännen, det önskar jag med att jag var. Då hade jag stoppas oss fyra tillsammans med er fyra och massor av andra underbara på ett plan så att tillsammans kunde ge oss ut på äventyr. Tänk vad våra stora, små skulle må då.
SvaraRaderaTänker ofta på er. Dotra har lunginflammation därav frånvaron i skolan vilken även medför att jag känner mig väldigt ouppdaterad. Hoppas att allt är så bra det kan vara med... Ja du vet väl vad jag menar.
Massor av Kramar till er alla fyra // Gabriella