Trötthet, nya bekantskaper och en bankande hjärna

Nu är han hemma. Gunnar skrev ut honom, lite motvilligt men med många lyckönskningar och stor respekt för Uffes vilja att försöka vara hemma. De har höjt morfindosen ytterligare vilket medför att han bor i en egen liten värld, vi tror åtminstone att detta vakna drömtillstånd beror på morfinet. När han blundar så hamnar han i en annan värld, andra individer, nya bekantskaper runt honom med vilka han för för oss hörbara konversationer eller så läser han en tidning eller någon god bok. Skulle situationen inte vara givande så öppnar han ögonen för en stund innan han åter blundar för att se vem som skall hälsa på härnäst. Mellan dessa vistelser, som sker i vaket tillstånd (men med slutna ögon) för han hör oss och är med på vad som sker runt omkring, så sover han. Han sover otroligt mycket.

Idag gick äldsta tösen upp för att be sin fader göra iordning lite dricka. Min dricka smakade tydligen som medicin. Nåväl, hon går uppför trappan. Så ropar hon med en röst som är lite "vad är det som händer" aktig -Mamma, Mamma.
-Vad är det hjärtat?
-Jag vet inte.
Då jag har en liten tös som på intet sätt kan beskrivas som glad på nedervåningen så frågar jag igen vad hon vill.
-Mamma det är något som är fel.
Jag sätter lilltösen i soffan, struntar i iltjutet som kommer till del av denna handling och rusar upp för trappan. Tankarna som far genom huvudet, det går inte att beskriva.Väl uppe i vårt sovrum så ser jag bara Uffe som andas tungt. Han andas, han sover. I sitt sovrum sitter vår älskade stora tös med en hjärna som bankar. Det är den bankande hjärnan som är fel, så klart. Den gick dock att bota med några böcker, vatten och lite mer vatten. Drickat som fadern skulle blanda till får nog vänta till imorgon för han sover än.