har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

söndag 11 december 2011

Idag är det vår bröllopsdag. Idag för ett år sedan (klockan 13.00) så vigdes vi inför våra nära och kära. Idag, ett år senare så finner jag smärtan olidlig. Min älskling, min Uffe, vår Uffe saknas oss. Tisdagen den 29 November klockan 21.59 tog min älskade man, barnens underbara pappa, vår starka, sprudlande, vise och äventyrsskapande Ulf sitt sista andetag.

Jag vill inte skriva, jag kan inte skriva men finner ändock att jag måste försöka för Uffes skull. För Ulf ville det, han älskade denna blogg. Han läste och godkände allt, nu kan han inte det. Saknaden och sorgen... den kan på intet sätt beskrivas i ord. Allt vi vill uttrycks genom äldsta tösens ord "JAG VILL ATT ALLT SKALL BLI SOM DET VAR FÖRUT"

DU FATTAS OSS ÄLSKLING OCH VÅR KÄRLEK LIKSOM LÄNGTAN EFTER DIG ÄR OÄNDLIG.
Dödsannons
                                              Införd i tidning:
                                              Södermanlands Nyheter
                                            2011-12-07

22 kommentarer:

  1. Massor av stora varma tröstekramar till er alla. Har tänkt så mycket på er de sista veckorna och det är med djup sorg jag beklagar er stora sorg. Ni känner inte mig men jag har alltid följt din blogg och förundrats över den positivitet och kärlek som den har utstrålat.

    All kärlek
    Annette

    SvaraRadera
  2. Så otroligt sorgligt. Finns inga ord.

    Många kramar till er från Sara

    SvaraRadera
  3. Mitt djupaste deltagande i er stora sorg. Så ofattbart sorgligt. Gina

    SvaraRadera
  4. Åh gumman - som jag har tänkt på dig. Önskar så att jag kunde lindra din smärta och saknaden. Men det kan jag inte. Men jag kan skicka en stor och varm kram till er.
    Kramar om!

    SvaraRadera
  5. Vackert och oerhört sorgligt! Mina tankar går till er....

    SvaraRadera
  6. Finns inga ord som kan trösta dig, jag är en anonym läsare som följer din blogg. Mina tanker går till dig och din familj.

    SvaraRadera
  7. Åhh jag beklagar! Så erhört sorgligt och orättvist! :-(

    Varma tankar sänder jag er.

    Kram

    SvaraRadera
  8. Tänker på dig och skickar styrkekramar//Maria

    SvaraRadera
  9. Tänder ett ljus för er ikväll. Stor stor kram till dig.

    SvaraRadera
  10. Åh, så ledsamt!! Mina tårar rinner ner för kinderna. Mina tankar går till dig och barnen. Ta hand om dig och låt dig vara ledsen och ge dig tid att sörja. Massor med styrkekramar från Anna (en följare i "smyg")

    SvaraRadera
  11. Beklagar er stora sorg! Det är lite drygt ett år sedan min man dog i cancer och efterlämnade två små tjejer. De saknar sin pappa varje dag, men det är först nu de börjat visa sina känslor.

    Kram Nina

    SvaraRadera
  12. Så oerhört sorgligt, mitt allra djupaste deltagande. Sörj och gå sedan vidare med minnet av denna fina man och pappa i era hjärtan. Förlorade själv min pappa vid 6 års ålder och mamma när jag var 12 år. Saknaden finns men smärtan bleknar./Catarina

    SvaraRadera
  13. <3
    Kramar tänker på er!

    SvaraRadera
  14. Åh, jag är en sån här "smyg"följare som läst din fina blogg och önskat och hoppats att mirakel skulle ske så att du fick bli gammal tillsammans med din kärlek och barnen fick växa upp tillsammans med sin pappa!!! Det smärtar mig något oerhört att det inte fick bli så! Önskar av hela mitt hjärta att ni tillsammans hittar ett bra sätt att gå vidare men ändå ha kvar Ulf som ett oerhört fint levande minne, ständigt närvarande.
    Men först måste ni få sörja, skrika ut er sorg, springa, måla eller vad som nu passar var och en av er bäst. Sorgen måste få ta tid.
    Tänker på er och önskar er ljus och styrka.
    Cyberkramar Carola

    SvaraRadera
  15. Tänker på dig. Sänder dig massor med styrkekramar <3

    SvaraRadera
  16. Gabriella jag önskar så att jag kunde skydda dig från detta. Min beundran för att du ändå orkar skriva detta. Margita

    SvaraRadera
  17. Vet inte vad jag ska skriva....det är bara så ledsamt allting!! Ta hand om dig!
    Varma kramar till er alla/ Jeanette ( en anonym som läser din blogg)

    SvaraRadera
  18. Finaste du
    Så snabbt. För mig var det bara en stund sedan han var här i bloggen. Tack för jag fått dela resan med er. Och jag tänker på er alla just nu
    Kram lotta

    SvaraRadera
  19. Beklagar sorgen
    Ta hand om varandra
    Kram SaraH

    SvaraRadera
  20. Åh Gabriella! Jag känner med dig o barnen o beklagar verkligen! Vet vad ni går igenom då jag förlorade min man i februari i år till den förbannade cancern. Ta hand om er! Kramar från en som följt din blogg under lång tid...

    Veronica

    SvaraRadera
  21. Kan inte sätta ord på mina tankar, mina känslor men ett stort TACK för era kommentarer. Jag läser dem med ömhet och tacksamhet

    SvaraRadera
  22. Åh, har helt missat detta och skänker dig en tanke så här i helgtider! Har länge följt din blogg men bytte dator i höstas och alla mina favoriter försvann.

    Hoppas ni ändå funnit någon sorts julfrid!

    Många kramar!

    SvaraRadera