har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

tisdag 12 april 2011

En arbetsdag

Klockan tickar på i en rasande fart. Det stora yrvädret har lämnats i skolan, det lilla yrvädret väntar på att få åka till förskolan och för mig så stundar ännu en dag på arbetet. Borde skynda nu men jag dröjer mig kvar, avvaktar och tittar på klockan. Försöker genom ren viljekraft få tiden att sakta ner. Försöker vinna ytterligare en stund hemma i Uffes närhet.
Upplagd av kl.
Etiketter:

1 kommentar:

  1. Camilla26 april 2011 kl. 10:59

    De är värda mycket de där små stunderna <3 Vissa dagar har jag svårt att komma iväg till bussen i tid för man vill träffa sina kära så mycket som möjligt.
    Kram

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)