har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

lördag 2 april 2011

Utanför dörren råder ???

Jag har inte skrivit på länge för jag är förnärvarande inne i en väldigt självisk period. Jag har inte orkat, jag har inte haft kraft att sätta mig framför datorn för att klä mina känslor, mina tankar i ord. Jag har inte orkat deltaga i det sociala samspelet utanför dörren. Jag har haft och har än ett behov av att stänga in mig, stänga omvärlden ute. Går till arbetet de dagar det fungerar och resten av tiden så finns jag bara här och nu tillsammans med mina nära och kära. Lever i vår vardag, i vår verklighet och orkar inte, vill inte ta del i livet utanför. Blundar jag hårt så fattas mig inte den relativt bekymmerslösa verklighet vi förr levde i, åtminstone fattas den mig inte så stort. Jag söker dock så smått finna min väg tillbaka till att orka och vilja ta del av det liv som fortsätter rulla utanför vår dörr. Jag gläntar lite smått på dörren och tittar med stor försiktighet ut. Men jag skyndar långsamt för det lilla som jag kan kontrollera söker jag ha full kontroll på och utanför dörren råder ???

Några har ställt mig frågan hur sjuk Uffe egentligen är? Vad skall jag svara, kan någon svara? Han har spridd tarmcancer och erhåller palliativ vård. Stundom mår han ganska bra, stundom inte. Biverkningar är lite besvärande just nu. Trots Tetralysal och Spectramox så är ansiktet svullet, stelt och vätskande,  nagelbanden svårt infekterade med infektioner som går in under naglarna. Huden spricker på händer och fötter. Han är trött och orkeslös vilket säkert beror på den ökade dosen OxyNorm och OxyContin, på all antibiotika och det faktum att han knappt kan äta till del av att minsta ansiktsrörelse ger upphov till smärta och obehag.  Men hur sjuk han är... det kan inte jag svara på för jag vet inte.

9 kommentarer:

  1. Men oj oj! Inte låter det bra, direkt. Det är förståeligt om du väljer att leva så, att du försöker kontrollera det du kan kontrollera. Det är en sund hållning när resten är kaos.

    Jag har tänkt på dig och din familj ofta - nu kommer det att bli ännu oftare.

    /Monica

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Kan bara säga att mina tankar är hos er.

    styrkekramar

    Mia

    SvaraRadera
  4. Nej, du är allt annat än egoistisk. Du gör allt och lite till för att din familj ska ha det så bra som möjligt, det är inte egoism. I eran situation behöver man ibland stänga dörren och bara vara utan att bry sig om omvärlden och vad som händer där. De som känner er och bryr sig om er förstår det och låter er ta det i den takt ni orkar och kan. Allt annat kan vänta.
    Kram!

    SvaraRadera
  5. Jag har tänkt så mycket på er och hoppats att ni har det bra - eller rättare sagt så bra ni kan ha det.
    Var så närvarande du kan i nuet!
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Tack, för de fina, värmande och stärkande kommentarerna.

    SvaraRadera
  7. Nu har jag stirrat på kommentarfältet i en kvart och läst ditt inlägg många, många gånger. Jag vill så gärna säga något klokt men inget kommer ut.
    Nu har jag i allla fall visat att mina tankar är hos er och jag vill önska er det finaste jag vet:

    Guds frid
    /Helene

    SvaraRadera
  8. Skickar er en stor och varm styrkekram!
    Sköt om dig!
    Kram!

    SvaraRadera