Tillbaka på nian

FB status, vilket jag sällan skriver numera, är följande: efter en lång natt dammade vi av kontraktet och gjorde oss åter hemmastadda på avd. 9, rum 37.

Så var det med det. Måste medge att FB och bloggen underlättar i situationer som denna. Då vet många av de som behöver veta och jag behöver inte ringa runt till alla.

Ulf har kämpat så otroligt mycket de senaste veckorna för att övervinna smärta, trötthet och alla andra elakheter som dyker upp. Han har fokuserat på saker som ligger någon dag fram i tiden för att orka vara kvar hemma. Men efter flera sömnlösa nätter och dagar med konstant ihållande smärta och morfin doser som ökats på mer än någonsin tidigare, med blödande stomi och kaskadkräkningar så beslutade han att nu var det nog dags. Nu fungerar det inte att vara hemma längre.

Jag lämnade barnen i skolan och på förskolan. Ringde till vår hemavdelning och fick beskedet att de genast skulle iordningställa ett rum åt Ulf. Ett enkelrum som alltid. Dels till del av det nedsatta imunförsvaret men även för att vi skall kunna komma och gå som vi vill, töserna och jag. Töserna känner sig, på gott och ont, hemma i sjukhusmiljön. Det har varit lite jobbigt att ta med dem till deras farmor som delar sal. Fram och tillbaka springer de i rummet och korridorerna, åker rullstol och kör rullator, spritar händer och spritar händerna lite till. Busar och bråkar och är inte still en endaste minut, förutom då farmor plockat fram lite godis, vilket visserligen resulterat i än mer spring någon minut senare. På nian är de vana vid töserna nu och vi förbereder kanske även lite mer med ritpapper, spel, böcker och filmer. Vilket så klart underlättar och medför att de kan sysselsätta sig med annat än rullstolsåkning och springtävlingar.

Nåväl nu sitter jag här hemma vid datorn, fast jag egentligen borde försöka sova en stund innan jag skall hämta töserna. För även jag har varit uppe merparten av natten. Men det finns ingen ro i min kropp. Jag är otroligt lättad över att Uffe är på nian men samtidigt så är han ju inte här eller jag är inte där och det skapar oro i min kropp. Ett tryck över min bröstkorg.