har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

måndag 5 juli 2010

Grattis på Din dag

Idag är det en speciell dag.
Vår älskade, underbara mamma fyller 60 år. En födelsedag som bland annat firades med picnic på klipporna. En perfekt picnic annordnad av mammas fina syster. Fantastisk god mat och dryck avnjöts i det bästa sällskapet i den bästa miljön.

Idag är även dagen då vi fått veta att min underbara får ytterligare en månads vila från behandlingen. Dagarna och timmarna innan träffen med onkologen är nästintill förlamande. Minuterna innan, i väntrummet, går det nästan inte att andas. Nervositet och rädsla har tagit ett alltför stort grepp och får omvärlden att snurra samtidigt som sekunderna släpar sig fram.

Beskedet; cancern står, på det stora hela, stilla. Två månader utan behandling och cancern står stilla. Någon millimeters tillväxt där och någon millimeters tillbakagång här gör att den fortsatta behandlingen startar först i augusti. Ytterligare en månad där vi kan ta dagen precis som den kommer. Där vi kan segla, göra utflykter och bara njuta av stunden, av varandra.

Jag är tacksam för alla de underbara individer som underlättat så otroligt under de senaste dagarna. Vilka fått oss att fungera och fokusera på annat än det stundande besöket som nu avlöpte bättre än kanske förväntat. Tack fina ni för att ni finns där, för att ni ringer, kommer förbi och för att ni gör oss sällskap vid middagsbordet.

Nu skall jag krypa upp bredvid min älskling och känna tryggheten, glädjen och den enorma lyckan över att han, just han, finns här hos mig. Samtidigt så kommer mina tankar att finnas hos min underbara mor.

Grattis på Din dag älskade mamma

4 kommentarer:

  1. Åh vad underbart att ni får lite vila och att det står stilla!!! Jag gläds med er du fina bloggvän. Kramar om

    SvaraRadera
  2. Jag gläds med Er, följer Er blogg lite då och då. Och hoppas innerligt att Ni kan försöka ta vara på den behandlingsfria tiden. Och glömma det som komma ska. För behandlingen är till för att hjälpa din man. Och vi måste lita på läkarvetenskapen. Njut nu riktigt mycket av den vackra sommaren vi har. Många soliga sommarkramar tillönskar jag Er/ Monica

    SvaraRadera
  3. Hej Finaste Gabriella!
    Det låter underbart ljuvligt med picknick på en klippa, vad skönt att det blev en härlig dag! Din text fick mig att tänka på räkor och havskräftor. Mmmm sittandes på en klippa i underbara Bohuslän som vi gärna semestrar i. Ja, här sitter jag och drömmer mig bort :)
    Härligt att läsa att ni får lite paus i sommar. Jag önskar er flöden av sköna helande, smekande sommardagar där ni får njuta av varandras närhet, du och din kära, era barn, och din familj, som du alltid skriver så fint om.

    SvaraRadera
  4. å vad underbart att läsa. önskar er en härlig sommar!

    syns väl på stan!

    kramar Mia

    SvaraRadera