har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

tisdag 17 januari 2012

I en annan värld är ofattbart bara ofattbart

Genomförkyld och febrig, dunkande huvud, värkande hjärta.
I en annan dimension, i en värld där allt är som det var tänkt, bäddar Uffe ner mig. Häller upp en kopp thé och säger till töserna små "Vi åker iväg på något äventyr och låter mamma få vila en stund." I en annan värld, i en dimension där allt är som det var tänkt, kurar jag ihop mig i soffan med en kopp thé och en god bok som inte handlar om barns sorg när en förälder plötsligt dör. Där väntar jag, efter en liten kvart av tystnad, rastlöst på att mina älskade skall komma hem. Där hoppar mitt hjärta glädjeskutt när dörren öppnas och de äntligen är hemma, vi äntligen är samlade igen. I denna min perfekta värld somnar jag ikväll med min älskade makes trygga, kärleksfulla armar runt mig och och i denna värld har ordet ofattbart inte fått den där extra ohyggliga dimensionen och därmed blivit ett helt nytt begrepp. Här är ofattbart endast ofattbart utan verklig förståelse.

Här, i en annan perfekt värld, firade vi din födelsedag kanske på samma sätt men ändock så annorlunda, för här var du med. På promenad på Femöre, på kalaset hemma med nära och kära. Här är dock Där och verkligeheten såsom den nu verkligen ter sig här är tung, svår. Din dag var dock fylld med minnen, med skratt, med glädje. Som var dag gick där lycka, kärlek och glädje hand i hand med den djupa sorgen och saknaden.

Det är många födelsedagar som redan passerat utan din direkta medverkan (men alltid med din närvaro). Vår äldsta tös, din egen, din äldsta tös (som fyller 27 idag) och i helgen stundar din mammas 92 års dag. Du är alltid saknad, du är alltid närvarande och jag framstår månne alltid lika förvirrad som jag här kan tolkas. Ty min verklighet kan förhoppningsvis inte många förstå. Sannolikheten att du verkligen tror att allt skall kunna ordnas om du bara backar tiden och att du de facto tror att det är fullt möjligt om du bara.... Ja, jag hoppas att du är novis i mitt resonemang

11 kommentarer:

  1. jag beklagar sorgen. ibland är det jobbigt att vara vuxen man måste vara stark fast man inte orkar eller vill. sköt om dig

    SvaraRadera
  2. Många styrkekramar <3

    SvaraRadera
  3. Gråt inte för att jag är död
    jag finns inom dig alltid
    Du har min röst
    den finns i dig
    den kan du höra
    när du vill
    Du har mitt ansikte
    min kropp
    Jag finns i dig
    Du kan ta fram mig
    när du vill
    Allt som finns kvar
    av mig
    är inom dig
    Barbro Lindgren

    Stor kram till dig och tjejer. Iara

    SvaraRadera
  4. Hej
    Jag har tänkt på dig många gånger och beklagar. Ikväll såg jag en pjäs som fick mig att tänka på dig och en bok som jag tror att du skulle kunna tycka om antingen nu eller senare. Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion. Pjäsen var fin, boken har jag inte läst. Jag önskar dig allt gott och dina flickor också förstås. Vi känner inte varandra men du har mitt stöd. mvh Lena

    SvaraRadera
  5. Tack till er.

    Till Lena: Faktum är att jag har den boken hemma efter en rekomendation av min kurator. Jag började läsa den i förrgår. Tyvärr så stannar allt sådant upp, dvs allt det som vanligen brukar finnas ett stort behov av att göra hos mig. Som att måla, skriva och läsa, allt det är nu ganska anstängande och svårt. Jag har således endast läst något kapitel men känner såväl igen tankarna, känslorna. Jag tackar dig ödmjukast för att du tänkte på mig gällande boken och tror (redan nu)att jag kommer läsa den många gånger

    Kram Gabriella

    SvaraRadera
  6. Det är smärtsamt men skönt att bära den där parallella verkligheten med sig ett tag, hur jävla skitsorgligt och ofattbart det är så är den trygg och varm.
    Skickar pepp och kramar!

    SvaraRadera
  7. Jag är inne hos dig varje dag för att se om du har skrivit något nytt. Det gör mig så ledsen att ni lever i sorg, samtidigt som världen fortsätter som om ingenting hade hänt. Jag skickar er en stor varm kram - ta emot den om du vill och orkar. Kram!

    SvaraRadera
  8. Undrar sååå hur det går för er.

    Kram

    SvaraRadera
  9. Hur går det för dig Gabriella? Tittar in ibland och hoppas på något livstecken. Hoppas att dagarna tar dig framåt!
    Kram
    Sara

    SvaraRadera
  10. Hej1 Tänker mycket på er och undrar hur ni har det? Mvh. Åsa

    SvaraRadera
  11. Tack för de tankar ni skänkt oss under de gångna månaderna. Jag kommer att försöka skriva igen men på en helt annan blogg http://ennydimension.wordpress.com Huruvida det ens är intressant att läsa för ngn annan än för mig själv, ja det återstår väl för ev läsare att avgöra. Denna blogg har varit lite terapeutisk för mig att läsa, att återvända till och jag hoppas att den nya kommer giva mig det åter.

    Kram till er

    SvaraRadera