Saknaden är konstant, alltid, var timme, var minut av vaken tid. Min första tanke när jag vaknar och min sista innan jag somnar. Jag saknar Dig, Jag älskar Dig, Jag längtar efter Dig. Saknar och längtar efter allt jag älskar, skämten, skratten, konversationerna, närheten, tryggheten, kärleken.
Ikväll har det gått fyra veckor. Fyra veckor och tiden står still samtidigt som det är så väldigt, väldigt länge sedan. Kroppen är utmattad och det känns som månader förflutit samtidigt som allt händer nu, igår eller åtminstone för tre, fyra dagar sedan.
Blommorna som åsamkade smärta när de anlände, för att de påvisade att något som inte skulle ske hade skett, åsamkade samma smärta när de vissnade för att de visade att tiden gick. Jag är väldigt tacksam för alla blommor, kort, tankar och minnesgåvor men i stunden, i smärtan så påvisade de att det jag försökte fly i från, inte kunde/ville acceptera, att just det hade inträffat. Nu är alla blommor borta. Buketterna har jag allteftersom de börjat vissna lagt i havet. Det lugna havet, det stormande havet. Det hav som gett oss så mycket glädje och ro och det hav där vi en gång båda kommer att vila. De sista två buketterna gav jag dig på julafton och nu är det tomt i alla fönster, på alla bord, i alla vaser. Tiden går.
Vi klarar dagen genom att vi tar oss igenom stunden. Vi skrattar, vi gråter, vi minns och vi talar om dig och om allt och inget. Vi lever och vi kommer att fortsätta leva. Stora tösen sa en dag med viss förvåning i rösten -" Det går att leva och andas fast pappa är död". Samtidigt så är vi trygga i att du ändock är här. Lilla tösen sätter på radion i garaget åt pappa, stora tösen håller upp bildörren lite extra länge så att pappa hinner ut. Du är här och du kommer alltid vara det. Du är deras pappa, deras hjälte. Du är mitt livs kärlek, du är mitt hjärta och min själs kärlek. Du är vår älskade Ulf och allt det du givit oss skall vi förvalta med glädje, tacksamhet och stor kärlek. VI ÄLSKAR DIG
Inlägg
