Kaos, panik och tårar i några minuter, därefter tomhet och sedan lugn. Ett lugn som först är svårt att förstå, acceptera. Ingen oro, ingen rädsla, ingenting annat än lugn. Ett lugn som råder i tre dagar och två nätter. Jag planerar och drömmer om framtiden. Den lilla gården på landet. Resorna. Äventyren. Tredje natten vaknar jag av att Ulf säger att han har ont i magen. De orden får lugnet, allt det förvånande lugnet att försvinna. Paniken kommer krypande, ångesten gör det svårt att andas och tårarna bränner och fortsätter att göra så även under dagen. Nu har dock en del av lugnet åter infunnit sig. Det måste vara så, det måste finnas ett lugn för jag måste få leva i vishet om att det blir bra. Det blir bra för det måste bli det.
Behandlingen har åter slutat verka och tillväxten i levern är stor. Hur stor verkar vara svårt att svara på men tillräckligt för att Uffe skall äta Betapred för att söka få ner svullnaden. En svullnad som ger mycket smärta och som orsakar allehanda konstiga symtom.
Nu väntar behandling med med en annan form av cytostatika. I dagsläget är det den sista behandlingsform som finns. Det finns ingen mer reserv. Men Ulf har arbetat sig igenom omöjliga saker förr så han kommer att arbeta och kämpa sig igenom detta också. För hur ska annars världen te sig för mig, för töserna, för Loke och Alexandra och för Ulfs lilla barnbarn? Jag är lugn för jag måste vara det, för det finns inga alternativ.
En sista hälsning
13 år sedan
Inlägg
Hej. Jag har inte läst din blogg tidigare. Ingen kan förstå hur du, din man och era barn har det och mår, men att det är obeskrivligt jobbigt är inte svårt att begripa. Har du goda personer omkring dig som finns för dig när du behöver prata? Personer som bara lyssnar och ger en kram?
SvaraRaderaVänliga hälsningar Annika
Hej Gabriella
SvaraRaderaMan blir tagen av dina ord och själv får man en klump i magen och man blir orolig för Uffe och er.
Det är bra att ni har så många vänner som kan vara där för dig, er. Jag önskar att även min familj kunde vara närmre och stöttande.
Vi tänker mycket på er
Mvh
Tomas Kjellberg
Först ett Hej och därefter ett tack till er båda för de fina kommentarerna. Vi har många nära och kära runt oss men stundom tenderar vi kanske att stänga dem ute. Världen blir ibland lite enklare om vi kan leva i vår lilla bubbla. Vi söker vara tydliga med detta, för att inte såra någon annan. Periodvis så är det bara så att vi mår bättre av att hålla omvärlden lite på avstånd. Tacksamt nog så har nästan alla haft förståelse för detta och bara väntat ut detoch det betyder otroligt mkt för oss.
SvaraRadera