har jag skapat i ett försök till egenterapi. Jag skriver främst om de tankar och känslor som uppkommer till del av den påstått obotliga tarmcancer min man drabbats av samt den demenssjukdom min mor har. Rubriken kommer till del av något jag en gång läste om en dement man. Hans fru berättade hur hon förhöll sig till de förändringar som uppkom i deras liv. Det som fastande i mitt minne var något i stil med : Är vi ute och går och min man säger "Titta vad vackert rosa himlen är" fast den är blå eller grå så säger jag "Ja, visst är den".

fredag 12 november 2010

I mina tankar

Det är många som har det svårt just nu. I mina tankar finns fantastiska individer på hemmaplan likväl som fantastiska individer vars bloggar jag följer.

Det är svårt att finna orden när livet tar svåra och ibland till synes orättvisa vändningar. Det är svårt att finna orden när livet är tungt. För mig betyder detta dels att jag inte kan förmå mig att skriva i min blogg, jag målar och virkar istället. Målar Gudrun Sjödén inspirerade fåglar och blommor på vår vardagsrumsvägg, virkar konstiga små djur till töserna. En och annan tavla försöker även finna sin väg ut och upp på väggarna. Men det är även svårt att finna orden som skall visa att jag finns där för andra när livet för även dem till denna icke önskvärda plats. Orden som skall ge tröst i en situation där tröst är svårt, ja ibland omöjlig att finna. Samtidigt så vet jag att jag själv inte förväntar mig några magiska ord, för de orden finns nog inte. Trösten, som kanske inte helt tar bort tårarna från kinderna eller smärtan i hjärta och själ, har för mig varit närvaron. Tryggheten att veta att det finns individer runt omkring. De bara finns där. Så jag försöker att vara så gentemot andra individer. Försöker att bara vara där, villkorslöst.

Jag håller många i mina tankar dessa dagar. Kent & Lena och deras familj håller jag lite extra nära.

6 kommentarer:

  1. Så underbart skrivet. Stort och starkt!

    SvaraRadera
  2. Stor kram till dig och dina fina också!
    Kan inte acceptera cancerns skoningslöshet, men vilken kraft och omtanke det finns i alla fina medmänniskor där ute!

    Styrka till dig o de dina också, varmaste kramen från en småbarnsmor som lever i cancerns hemska grepp inom familjen... Orkar heller inte skriva i min blogg just nu sedan en tid, kraften lägger jag nu på annat, det går i faser med skrivandet och bloggbesök, men det betyder inte att jag tänker mindre på alla drabbade, på dig, din soulmate och andra <3

    SvaraRadera
  3. Kram till dig, dina töser och din Ulf.

    /En okänd, men ack så berörd, läsare

    SvaraRadera
  4. Så enormt starkt: Jag blir helt tagen av att läsa dina ord. Jag berörs verkligen.

    SvaraRadera
  5. Är det jag som är vimsig, eller har det försvunnit ett inlägg?

    Undrar

    Monica

    SvaraRadera
  6. Först ett stort tack till er alla. Kommentarer och responser är så mycket mer givande och värmande att läsa än vad jag faktiskt kan beskriva.

    Till Monica, jag kände mig väldigt frågande när jag läste din kommentar och satte mig för att gå igenom bloggen. Visst har du rätt, ett inlägg har försvunnit. Mitt tack till Sofia och Sofia finns inte längre kvar. Hur detta kommer sig kan jag inte svara på. Om än inte inlägget står för mig att finna så är den tacksamhet jag känner gentemot dessa individer och många, många fler kvar. Tack för att du gjorde mig uppmärksam på detta, kanske att jag kan finna inlägget i ngt skrymsle på datorn och åter publicera det.

    SvaraRadera