I en annan värld är ofattbart bara ofattbart

Genomförkyld och febrig, dunkande huvud, värkande hjärta.
I en annan dimension, i en värld där allt är som det var tänkt, bäddar Uffe ner mig. Häller upp en kopp thé och säger till töserna små "Vi åker iväg på något äventyr och låter mamma få vila en stund." I en annan värld, i en dimension där allt är som det var tänkt, kurar jag ihop mig i soffan med en kopp thé och en god bok som inte handlar om barns sorg när en förälder plötsligt dör. Där väntar jag, efter en liten kvart av tystnad, rastlöst på att mina älskade skall komma hem. Där hoppar mitt hjärta glädjeskutt när dörren öppnas och de äntligen är hemma, vi äntligen är samlade igen. I denna min perfekta värld somnar jag ikväll med min älskade makes trygga, kärleksfulla armar runt mig och och i denna värld har ordet ofattbart inte fått den där extra ohyggliga dimensionen och därmed blivit ett helt nytt begrepp. Här är ofattbart endast ofattbart utan verklig förståelse.

Här, i en annan perfekt värld, firade vi din födelsedag kanske på samma sätt men ändock så annorlunda, för här var du med. På promenad på Femöre, på kalaset hemma med nära och kära. Här är dock Där och verkligeheten såsom den nu verkligen ter sig här är tung, svår. Din dag var dock fylld med minnen, med skratt, med glädje. Som var dag gick där lycka, kärlek och glädje hand i hand med den djupa sorgen och saknaden.

Det är många födelsedagar som redan passerat utan din direkta medverkan (men alltid med din närvaro). Vår äldsta tös, din egen, din äldsta tös (som fyller 27 idag) och i helgen stundar din mammas 92 års dag. Du är alltid saknad, du är alltid närvarande och jag framstår månne alltid lika förvirrad som jag här kan tolkas. Ty min verklighet kan förhoppningsvis inte många förstå. Sannolikheten att du verkligen tror att allt skall kunna ordnas om du bara backar tiden och att du de facto tror att det är fullt möjligt om du bara.... Ja, jag hoppas att du är novis i mitt resonemang